Tack Bengt Järhult, för ett ovanligt viktigt inlägg om hur New public management (NPM) prostituerar all medicinsk vård (LT 51–52/2013, sidorna 2313-4). Ditt inlägg är ju långtifrån det första, men alla tidigare dagspressartiklar, läkarupprop m m verkar helt verkningslösa, som om lilleputtar försöker kasta sten på Gulliver. Går det samma väg för ditt?

Själv är jag psykiater och engagerad i »Upprop för en ny psykiatri«. Vi är helt ense om att vi inom psykiatrin utbildas till dresserade råttor, som får belöning (en stor slant) när vi gör »rätt«, och straff (inga pengar) när vi gör »fel«. Vad som är rätt och fel har redan bestämts någonstans uppe i hierarkin, av en instans som aldrig förstått att första förutsättningen för fungerande vård är ett genuint möte mellan läkare och patient. Det är nyckeln till bra diagnostik och compliance. 

Jag förvånas över tystnaden och bristen på upproriskhet hos mina kollegor. Ett särskilt ansvar har förstås de chefer som inte protesterar. En gammal överläkare jag träffade sa att han förvånas så över att vi låter oss förtryckas. Är det rädsla för att få sparken som stoppar …?

Naturligtvis finns från början en god avsikt bakom NPM-tänkandet, att göra sjukvården mera tillgänglig och att korta köerna. Kanske har man däruppe en bild av att läkare tillhör ett  myglande släkte, som vill lyfta sin lön med minsta möjliga ansträngning. Man måste ha ett hjärta av sten för att fungera så.

Det jag skriver om psykiatrin gäller förstås all annan sjukvård också, vilket Bengt Järhult ger flera exempel på. Den vidskepliga övertron på siffror och namngivning har fått den alltför lättförtjänta benämningen evidens, ett sorgligt missbruk av något i grunden hederligt.

Liksom Martin Luther King har jag en dröm: En dag bestämmer vi oss alla för att först av allt möta våra patienter med öppen blick och ett handslag. Vi inleder ett respektfull samtal, lyssnar och svarar. Ett möte kan av nödvändighet behöva hållas kort men får aldrig sakna dessa kvaliteter. Alltså slänger vi våra diagnostiska scheman, våra koder, struntar i registerdata. I stället ägnar vi vår tid och våra medicinska kunskaper åt att ge human och adekvat hjälp och med våra patienters integritet i åtanke.

Skulle vi samfällt börja tillämpa detta skulle vi åstadkomma vad varken artiklar eller möten och upprop gjort. Vården skulle i ett slag ställas inför en total förändring. För man kan ju inte ge en hel yrkeskår sparken. Eller …

Läs mer:
Etik kontra New public manatement
Bengt Järhult