Jag brukar fråga läkarstudenterna på termin 10 om de känner till några säkerhetsbestämmelser i vården. För ofta (i alla fall för min smak) sitter svaren långt inne. Någon tar upp säkerhet vid brand och hot i vården. Det är bra, båda är mycket viktiga områden när det gäller säkerhet. Mer sällan kommer det som kallas för »basala kläd- och hygienrutiner« på tal. Kan det spegla att vi lärare och äldre kollegor inte ser på dessa som säkerhetsbestämmelser utan mer som just en rutin (yrkesvana)?
Bara inom barnsjukvården skadas upp till 1 000 barn per år, ofta av vårdrelaterade infektioner. Att vårdpersonal tillämpar »basala hygienrutiner« i sitt arbete är den mest grundläggande åtgärden för att förebygga vårdrelaterade infektioner inom alla former av vård och omvårdnad, för att citera Socialstyrelsen. Samma myndighet har utfärdat en föreskrift (SOSFS 2015:10) i fråga om hygienrutiner som är juridiskt bindande, och därför alltid ska (inte bör) följas av all personal, utan undantag.
Så länge 80–85 procent följsamhet till basala kläd- och hygienrutiner i vården uppfattas som godkänt och så länge vi kallar föreskrifter för rutiner i stället för säkerhetsbestämmelser (vilket de är) så menar jag att vi har lång väg kvar när det gäller kvalitet och patientsäkerhet. Inte bara när det gäller vårdrelaterade infektioner.
