Gunilla Hult Backlund har en gedigen erfarenhet från en rad höga myndighetspositioner. Hon har bland annat haft olika chefsuppdrag inom Socialstyrelsen samt varit generaldirektör för Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV).
2013 tillträdde hon som den första generaldirektören på Inspektionen för vård och omsorg (Ivo). Dessförinnan ledde hon utredningen som låg till grund för myndigheten.
Tanken med den nya myndigheten var att bryta ut tillsynen över hälso- och sjukvården och socialtjänsten i en egen fristående myndighet. Tidigare låg ansvaret hos Socialstyrelsen.
Blev det som du tänkt dig?
– Jag är väldigt stolt över att vi kommit så långt som vi har gjort. Vi är en bra bit på vägen som vi stakade ut när myndigheten bildades. Sedan kan saker och ting alltid gå fortare – men man måste inse att stora förändringar, som att förändra inriktning vad gäller tillsynen, tar tid.
Är det något särskilt du tänker på som kunde gått fortare?
– Inriktningen har varierat över tid. Många upplevde ju att tillsynen i början var väldigt repressiv, att vi i princip letade fel och sedan ställde vi krav på att man skulle rätta till dem. Det orsakade väldigt mycket störningar och onödig administration i verksamheterna, och det handlade ofta om förbättringar i dokument – inte om vad resultatet i verksamheten blev.
Gunilla Hult Backlund lyfter fram vikten av forskning och att hon försökt ta till sig av vad den säger om tillsyn och om vilka metoder som är mest framgångsrika.
En förändring som skett är att Ivo numera arbetar med riskbaserad tillsyn utifrån egna riskanalyser. Tanken är att inspektionen ska riktas in mot de områden som är mest angelägna.
– Det betyder att vi går ifrån att utföra tillsyn på stuprören var och ett för sig, för annars bidrar vi till att befästa dem. Det är bättre att vi genomför tillsyn utifrån ett tydligt patientperspektiv, och hur patienterna rör sig mellan olika vårdgivare. Därav de lite vidare riskområdena.
Enligt Gunilla Hult Backlund kan man på det här sättet också samla fler aktörer och representanter och skapa en arena för dialogmöten. Allt för att bidra till att minska de organisatoriska mellanrummen.
Tanken är dock inte att det ska bli färre inspektioner på plats ute i verksamheterna. Förhoppningen är tvärtom att det ska bli mer av den varan. En viktig del för att nå dit är enligt Gunilla Hult Backlund det nya systemet för patientklagomål som sjösattes den 1 januari 2018. Systemet innebär att enskilda patentklagomål i första hand ska hanteras av vårdgivarna.
– Att vi skulle vara ute mer var vår ambition från första början och jag var oerhört frustrerad över att vårt utrymme för att inspektera var så oerhört litet inom sjukvården. Det berodde på att vi satt vid våra skrivbord och handlade enskildas klagomål. Vi tog med oss över 7 000 ärenden från Socialstyrelsen.
Enligt Gunilla Hult Backlund har antalet ärenden succesivt minskat och nu är utrymmet för riskbaserad tillsyn i sjukvården större.
– Jag tycker det är helt rätt att sjukvården tar hand om klagomålen i första hand. Det är bara sjukvården som kan svara på varför det inte blev som det var tänkt, eller be om ursäkt i den mån det handlar om det. Samtidigt kan vi nu ägna oss åt de mest allvarliga ärendena.
Redan när Ivo bildades pratade du om vikten av att tillsynen skulle leda till lärande och att man också borde lyfta fram positiva saker. Hur väl har ni lyckats med det?
– Vi har naturligtvis en bra bit kvar. Men det är viktigt att framhålla att vi inte bara arbetar med mjuka verktyg. Vi har en verktygslåda som vi använder lite beroende på situation, och det händer oftare än tidigare att vi använder skarpa verktyg och faktiskt stänger verksamheter.
– Men i de allra flesta fall kommer man mycket längre med dialog. Om vi och verksamheten delar problembilden kring varför något händer upprepade gånger och vad det kan bero på så finns mycket bättre förutsättningar för att det sker en utveckling.
Trots att Ivo har en verktygslåda som innehåller skarpa åtgärder finns det en rad återkommande problem i sjukvården. Det kan handla om vårdplatsbrist, överbeläggningar och utlokaliseringar.
Ett annat exempel är icke-legitimerade läkare som arbetar ensamma på akutmottagningar. Nyligen riktade Ivo kritik mot Region Kalmar för att AT-läkare arbetat ensamma på akutmottagningen i Oskarshamn. Detta trots att Ivo 2015 fattat ett principbeslut som säger att icke-legitimerade läkare inte får tjänstgöra självständigt på akuten utan stöd av en legitimerad läkare.
– Det där är en utmaning. Samtidigt är det kanske inte alltid själva akutmottagningen som äger lösningen. Det är ofta en fråga om huruvida man fördelar resurserna inom en region eller inom ett sjukhus på rätt sätt.
– Men det är klart att vi identifierar att det inte finns den kompetens som borde krävas. Dessutom utsätter man underläkarna för en stor utmaning och en stressig arbetssituation. Men jag vet inte om lösningen är att vi stänger akuten. Vi ska snarare lyfta blicken och att föra en dialog, ytterst med politikerna.
När Gunilla Hult Backlund blickar framåt hoppas hon att Ivo, både genom utvecklade metoder och inte minst genom dialog med politiker och tjänstemän, ska kunna bidra till en mindre detaljstyrd vård.
– Det handlar också om mod bland tjänstemän och politiker att våga lämna ansvaret och att inte detaljstyra vilket jag tycker att man i många stycken gör i dag. Att vi kan ge professionerna ett större utrymme tror jag är det enda som ökar patientsäkerheten. Jag tror heller inte att arbetsmiljön kommer bli bättre om vi inte lämnar över mycket mer ansvar och befogenheter till professionerna.
Vad ska du göra när det tar slut på Ivo?
– Jag ska ta ledigt och göra min drömresa. Den går till Uganda där bergsgorillorna finns. Jag har drömt om att få träffa dem i många år. Jag är ganska engagerad när det gäller utrotningshotade djur. Sedan får vi se. Jag ska inte binda upp mig för något utan jag ska känna efter, men det blir inget mer generaldirektörsuppdrag.
Varför inte?
– Det räcker med två, säger Gunilla Hult Backlund med ett leende.
Har du några goda råd till din efterträdare?
– Jag vet inte vem det blir, men jag önskar att den chefen fortsätter på den väg vi stakat ut. Men det är också viktigt att framhålla att vi inte får uppfattas som någon som bara för dialoger med alla. Vi är fortfarande en tillsynsmyndighet. Det betyder att vi ibland också använder våra skarpaste verktyg, och så ska det vara, för ytterst är vi till för patienterna och brukarna.
Läs också: