Båda ärendena är klagomålsärenden. I det första fallet (Dnr 8.2.1-476/2019-10) kritiserar Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) en vårdcentral för bristfällig vård. Patienten borde ha remitterats till undersökning med datortomografi tidigare. Patienten sökte enligt journalanteckning för kraftig huvudvärk och synpåverkan med blinkande ljus sedan flera veckor. Besvären bedömdes som spänningshuvudvärk. Patienten skulle återkomma om värken inte försvann efter fyra veckor eller tidigare vid behov. Patienten återkom efter drygt två veckor och beskrev då smärta i skuldror och bakhuvud. Patienten hänvisades till sjukgymnast. Vid båda tillfällena uttryckte patienten oro för hjärntumör.

Enligt anmälan sökte patienten för samma symtom vid ett tredje besök på vårdcentralen ytterligare en månad senare. Tio dagar efter detta, två månader efter första besöket på vårdcentralen blir patienten medvetslös och kommer till sjukhus i ambulans. På sjukhuset görs en datortomografi där metastaser i hjärnan konstateras.

Ivo skriver att de symtom som patienten beskrev på vårdcentralen var tecken till välgrundad misstanke om hjärntumör enligt standardiserat vårdförlopp, samt att allvarlig sjukdom måste avskrivas innan diagnosen spänningshuvudvärk sätts. Ivo skriver också att det inte kan uteslutas att prognosen försämrats under de två månader som gick innan diagnosen fastställdes på sjukhuset. Ivo kritiserar vårdcentralen för bristfällig vård under den granskade perioden. Handläggningen har inte varit förenlig med hälso- och sjukvårdslagens krav på god vård (5 kap 1§).

I det andra fallet (Dnr 8.2.1-28940/2018-16) konstaterar Ivo att en läkares medicinska handläggning har fördröjt utredningen av en patients symtom. Patienten sökte 2016 på vårdcentralen för huvudvärk efter förkylning, träffade olika läkare, skiktröntgen gjordes av bihålor och kontakt togs med specialistläkare på öron-näsa-halsklinik. Någon tydlig orsak hittades inte.

I juni 2017 träffade patienten för första gången den aktuella läkaren. Nästa gång var i september och under hösten samma år hade patienten två telefonkontakter med läkaren. Dessutom hade patienten under samma period, sommar och höst 2017, upprepade kontakter med vårdcentralens sjuksköterskor och rehabkoordinator. Och vid samtliga vårdkontakter framkom huvudvärk som symtom, skriver Ivo. Desssutom drabbades patienten successivt av uttalad trötthet och minnes- och koncentrationssvårigheter som påverkade vardagen. Patienten hade också beskrivit sin arbetssituation som spänd och konfliktfylld och blev sjukskriven i början av hösten av läkaren. Kontakt inleddes med företagshälsovården. Men i januari året därpå återremitterades patienten till vårdcentralen på grund av ökade besvär och neurologisk påverkan i form av svårigheter med balans, gång och koordination. Läkaren remitterade då till skiktröntgen och hjärntumör påvisades. 

Patienten skriver i sitt klagomål att hen inte blev lyssnad på, utan fick höra att hen inte var sjuk och att det var arbetet som var orsaken.

Ivo konstaterar att läkaren inledningsvis fokuserade på patientens arbete men anser att läkaren rimligen borde ha omprövat sin bedömning tidigare, när patienten successivt försämrades med symtom och förvirring som påverkade vardagen. Ivo skriver:  »När en patient söker vid upprepade tillfällen för likartade symtom och de åtgärder som vidtas inte har önskad effekt anser Ivo att ett ställningstagande till differentialdiagnoser bör göras«. Läkaren har inte uppfyllt patientsäkerhetslagens krav på sakkunnig och omsorgsfull vård i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet, enligt Ivo.