Vårdgivare får Ivo-kritik för bristande kompetens att tolka drogtest

Jag ska inte kommentera det juridiska eller IVOs beslut utan spara mig till det rent medicinska. Såsom många gånger i liknande artiklar både i Läkartidningen och Dagens Medicin upplever jag att det saknas en hel del information för att få en klar uppfattning om händelseförloppet!

Det står tex att pat förnekade drogintag men inte om, och i så fall hur, man säkerställde att så var fallet. Tog man ytterligare prover, blodprover som varit negativa (?) eller hur kunde man avskriva detta? När man skriver om sådana ärende tycker jag också att det borde finnas någon form av slutsats/sammanfattning/rekommendation i utbildningssyfte.

I det här fallet tex skulle det kunnat stå info om vilka preparat som skulle kunna ge liknande falskt positiva resultat eller tvärtom falskt negativa (om det fanns sådana) samt vilka droger i testet det gäller, då det stod rätt så diffust att "urinprovet var positivt för droger". På så sätt skulle sådana artiklar vara mer läsvärda och bidra till att kunskap sprids vidare.

Nu står det ju i artikeln att kritiken INTE gällde bemötandefrågan utan tolkningen och medbestämmandet. Som vanligt i ett sådant här referat är det svårt att veta exakt hur det gått till, men som grundregel har drogstickor mycket begränsad relevans på en akutmottagning om man inte har en riktad frågeställning eftersom det sällan tillför meningsfull information. Vi tar det inte rutinmässigt ens vid kända intoxikationer med medvetandepåverkan eftersom det ändå är så sällan det ändrar behandlingen. Det kan knappast ingå i rutinprovtagningen med de här symptomen att ta en drogsticka vilket även kan detektera spår av något som tagits för flera dagar sedan som inte orsakar dagens symptom. Det kan vara ok att inte känna till alla interaktioner, men då kanske man inte ska ta provet liberalt heller. Det finns en uppenbar skillnad på att inte informera om ett drogtest där nyttan är oklar, jämfört med att ta ett blodvärde, eftersom det ena har betydligt mycket mer sociala konsekvenser. Ingen patient som söker med buksmärta förväntar sig heller att det också tas en drogsticka utöver en vanlig urinsticka/gravtest som rutinprover. Om man vägrar gå med på analysen så riskerar man att det står "patienten vägrar drogtest i journalen" vilket ju riskerar att tolkas som positivt. Det lättaste sättet att undvika problemet är väl att inte prover som inte behövs. Visst, det händer att man får ta en drogsticka någon gång utan att diskutera med patienten, men det är ju verkligen bara något enstaka fall per år jag gör det.

Tack för synpunkten och förslag på hur vi kan bli bättre. Vi vet att patientsäkerhetsärendena är mycket lästa – men vi behöver ofta sammanfatta ärendena för att texten inte ska bli för lång. För att läsaren ändå ska kunna gå vidare och ta reda på mer information brukar vi ange myndighetens diarienummer på handlingen.

Såvitt jag känner till kan drogtester med olika stickor alltid bli felaktigt positiva. De kan användas vid misstanke om drogintag. Om patienten nekar till att ha intaget drogen ifråga måste en verifiering göras på ett laboratorium för toxikologiska analyser. Den analysen blir förstås negativ om det positiva resultatet på stickan beror på intag av någon annan substans. Jag har varit med om positivt utslag på sticka efter intag av lergigan.