Kroppsnära teknik med optiska sensorer används ofta för att mäta pulsfrekvensen och kan även detektera oregelbunden puls. Innan den refererade studien genomfördes var det emellertid okänt huruvida en app via en smartklocka kan identifiera förmaksflimmer under normal användning.
Deltagare utan förmaksflimmer (enligt dem själva) använde en app på en smarttelefon för att ge samtycke till att följa hjärtfrekvensen. Appen nyttjade deltagarens smarttelefon och smartklocka, vars fotopletysmografisensor med LED och ljuskänslig diod registrerar förändringar i blodflöde när försökspersonen befinner sig i vila. Signalerna används för att beräkna pulsintervall (takogram) under 1 minut, vilka klassificeras som regelbundna eller oregelbundna på basis av hur mycket pulsintervallet varierar. Om en smartklockbaserad algoritm sedan identifierade oregelbunden puls och möjligt förmaksflimmer initierades en telemedicinsk konsultation och en liten apparat för Holter-EKG postades till deltagaren att bära i upp till 7 dygn. Enkäter administrerades 90 dagar efter besked om den oregelbundna pulsen och vid studiens slut. Huvudmålsättningen var att uppskatta hur stor andel av dem som fått besked om oregelbunden puls som hade förmaksflimmer på Holter-EKG och det positiva prediktiva värdet av oregelbundna pulsintervall med ett önskat konfidensintervall på 0,10.
419 297 deltagare rekryterades under 8 månader. Under 117 dygn (median) av elektronisk registrering fick 2 161 deltagare (0,52 procent) besked om oregelbunden puls. Bland de 450 deltagare som returnerade EKG-apparater innehållande data som gick att analysera – vilka hade applicerats i genomsnitt 13 dagar efter pulsbeskedet – fanns förmaksflimmer hos 34 procent (97,5 procents konfidensintervall [KI] 29–39) totalt och hos 35 procent (97,5KI 27–43) av deltagarna 65 år eller äldre. Bland deltagare som hade fått besked om oregelbunden puls var det positiva prediktiva värdet 0,84 (95KI 0,76–0,92) för att observera förmaksflimmer på EKG samtidigt som appen noterade oregelbunden puls (vilket då inte deltagaren informerades om) och 0,71 (97,5KI 0,69–0,74) för att observera förmaksflimmer på EKG samtidigt med ett individuellt oregelbundet takogram (pulsintervall från appen). Av 1 376 deltagare som fått besked om oregelbunden puls och som återsände en 90-dagarsenkät kontaktade 57 procent vårdgivare utanför studien. Inga allvarliga skadliga effekter relaterade till app-användningen noterades (negativa hälsoeffekter av smarttelefon, inte sällan ortopediska, har diskuterats, men oftast i relation till långvarig användning).
Sannolikheten att få besked om oregelbunden puls var sålunda låg. Bland deltagare som fick ett sådant hade 34 procent förmaksflimmer vid följande Holter-EKG-registrering. Vid samtidig användning av app och EKG var 84 procent av aviseringarna om oregelbunden hjärtrytm från appen samstämmiga med förmaksflimmer. Enligt forskarna kan den använda pragmatiska studiedesignen utan krav på mottagningsbesök vara en utgångspunkt för storskaliga studier där utfall eller följsamhet med användarägda apparater tillförlitligt kan bedömas.
Ett flertal tekniska lösningar för upptäckt av förmaksflimmer har lanserats på senare år. Författarna själva är engagerade i forskningsprojektet RADAR-AD kring tekniska övervakningsanordningar för uppföljning vid Alzheimers sjukdom.
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Den refererade studien var finansierad av företaget Apple. Referatförfattarna har inget jäv att redovisa.
