Egenreferat. Suicidtalet har sjunkit de senaste decennierna i de flesta länder i världen, med en genomsnittlig minskning på 18 procent från 2000 till 2016 enligt WHO. Ett undantag är USA, där antalet suicid ökat med 1,5 procent årligen sedan 2000, och suicid bland män mellan 45 och 64 år ökat från 21 suicid per 100 000 invånare 1999 till 30 per 100 000 år 2017.
Psykiska störningar har störst betydelse för suicidförekomsten i ett livscykelperspektiv. Depression, bipolär sjukdom, personlighetssyndrom, schizofreni och substansbrukssyndrom höjer alla risken för suicid. Suicid inträffar även i frånvaro av identifierbar psykisk störning, men också vid psykisk sjukdom förekommer det tillsammans med andra predisponerande och utlösande faktorer. Sociala faktorer, som ekonomiska svårigheter, modifierar inflytandet av flera riskfaktorer för suicid. Människor med okvalificerade yrken har förhöjd suicidrisk. Livshändelser som relationssvårigheter, särskilt separation och skilsmässa, förlust av partner och att ha mist någon genom suicid är relaterat till suicidrisk. En annan utlösande faktor är allvarlig fysisk sjukdom.
Restriktioner avseende metoder för suicid kan ha preventiv betydelse. Apropå ökningen av suicid i USA har analyser visat ett samband mellan vapeninnehav och suicid, och vapenrestriktioner har knutits till lägre suicidförekomst. Att hantera suicidrisk kräver en bred kunskap för bedömning och möjlighet för intervention. Bedömningen ska ha fokus på tidigare suicidalt beteende, innehålla öppna frågor om suicidal intention och aktuella psykosociala behov. För att förhindra självskada och fullbordat suicid behöver vi utveckla nya strukturerade metoder för beslutsstöd och patientsäkerhet och etablera en evidensbaserad praxis.
