Socialstyrelsen har gett ut en ny nationell handlingsplan för ökad patientsäkerhet i hälso- och sjukvården [1]. I inledningen anges att den ska vara ett stöd för huvudmännen i deras arbete med patientsäkerhet och ses som en nationell kraftsamling på området tillsammans med myndigheter, nationella organisationer, företrädare för lärosäten, experter och politiker.

Man nämner särskilt Arbetsmiljöverket, E-hälsomyndigheten, Folkhälsomyndigheten, det statliga forskningsrådet Forte, Inspektionen för vård och omsorg (IVO), Läkemedelsverket, Myndigheten för vård- och omsorgsanalys, Socialstyrelsen, Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, Statens haverikommission, Strålsäkerhetsmyndigheten, Universitetskanslersämbetet, Sveriges Kommuner och Regioner, Landstingens ömsesidiga försäkringsbolag (Löf), patientnämnderna och Almega Vårdföretagarna som aktörer med uppdrag och ansvar inom patientsäkerhetsområdet. Det fyller fem sidor.

På slutet anges på 18 rader (i en spalt på dubbelspaltig sida) att professionsföreningarna inom hälso- och sjukvården arbetar aktivt med kvalitets- och patientsäkerhetsarbete, genomför utbildningsinsatser och tar fram metoder och verktyg till stöd för hälso- och sjukvården. På dessa 18 rader slås insatser av Svensk sjuksköterskeförening, Svenska läkaresällskapet, Sveriges arbetsterapeuter, Fysioterapeuterna, Dietisternas riksförbund och Sveriges tandläkarförbund samman.

Avsaknad av balans mellan aktörerna avseende gjorda insatser och möjligheten att påverka framöver ger svåra trovärdighetsproblem. Utredarna tänker sig patientsäkerhet som en teoretisk verksamhet, men verkligheten ter sig inte så. De som de facto står för patientsäkerheten är läkarna och sjuksköterskorna, men deras viktigaste patientsäkerhetsfrågor berörs inte (kanske är de alltför svåra att handskas med). Exempel på dagens konkreta hot mot patientsäkerheten är

  • kaos på akutmottagningarna
  • otillräckligt tillgänglig primärvård
  • vårdplatser som inte kan bemannas, operationsköer (och mottagningsköer) där patienter far illa
  • usel kontinuitet i vården, vilket dessutom gör vården dyr
  • sjuksköterskor som lämnar vården för bättre betalda eller trevligare arbeten
  • hyrläkareländet
  • att tio procent av medicinerna i Fass inte går att få tag i
  • IT-system som är svårhanterliga och stjäl tid från patientvården
  • sjukhusbyggen som slukar enorma pengar på grund av dålig ledning medan patientvården måste spara
  • utbildade läkare och sjuksköterskor som upplever att man inte lyssnar på dem, vilket lämnar fritt fram för administratörer utan patientfokus
  • pm, vårdprogram och riktlinjer, som vart och ett oftast är bra, men som tillsammans blir en ogenomtränglig »förpappring« där de enskilda patienternas humana värden försvinner.

Mycket av det som står i den nya skriften från Socialstyrelsen är både rätt och tänkvärt, men det är på en teoretisk nivå. Myndigheterna kan sammanträda och skriva länge om patientsäkerhet, men vi som arbetar på golvet ser redan problemen och ser att myndigheterna inte hjälper oss. Det känns som om de för pseudodiskussioner för att slippa ägna sig åt det uppenbart patientosäkra.

När läkarna och sjuksköterskorna inte har möjlighet ta hand om patienterna på sjukhus och i primärvården förblir det ett sväljande av kameler och dissekerande av myggor. Ge oss resurser till vår nivå för att förbättra patientsäkerheten. Vi vet var problemen och lösningarna finns.

Läs replik:

Socialstyrelsen: Handlingsplanen vänder sig till huvudmännen