Egenreferat. Mässlingsfall är ovanliga i Sverige och utgörs i första hand av importfall och enstaka sekundärfall. Tidigare rapporter visar ett relativt stort antal genombrottsinfektioner (infektioner hos tidigare vaccinerade individer) vid utbrott i en population med hög vaccinationstäckning. Dessa infektioner verkar vara mindre smittsamma.

Det är svårt att kliniskt skilja genombrottsinfektioner från primär mässlingsinfektion (naiv infektion). För att bekräfta att det rör sig om en genombrottsinfektion krävs med WHO:s definition att högavida IgG-antikroppar påvisas i akutserum, en analys som inte utförs rutinmässigt.

För att studera skillnaden mellan genombrottsinfektioner och naiva infektioner genomförde vi en retrospektiv studie av utbrottet av mässling i Göteborg 2017/2018 där skillnaden i virusmängd i nasofarynxprov undersöktes. Vi föreslår också en snabb preliminär definition baserad på rutinanalyser för att under ett utbrott identifiera genombrottsinfektioner.

Patientjournaler granskades retrospektivt och PCR-positiva prov genotypades. Alla mässlingsfall klassificerades som antingen naiva eller genombrottsinfektioner. Kliniska data och virusmängd mätt semikvantitativt som Ct-värden (cykeltröskelvärde) jämfördes mellan naiva och genombrottsinfektioner.

Totalt identifierades 28 bekräftade mässlingsfall under utbrottet. Av dessa var 16 genombrottsinfektioner, varav 9 hos sjukvårdspersonal. En preliminär definition av genombrottsinfektion baserad på analys av IgG (>399 mIU/ml) i akutserum taget vid utslagsdebut eller inom 4 dagar efter utslagsdebut kunde korrekt identifiera 14 av 16 genombrottsinfektioner. Genombrottsinfektionerna bekräftades med aviditetstest av IgG i efterhand. Mängden mässlings-RNA i nasofarynx var signifikant lägre hos patienter med genombrottsinfektioner jämfört med naiva infektioner. Hosta noterades hos alla med naiva infektioner, men endast hos 4 av 16 patienter med genombrottsinfektioner. Ingen smittspridning kunde identifieras från individer med genombrottsinfektioner.

Låg virusmängd och frånvaro av hosta hos patienter med genombrottsinfektioner bidrar sannolikt till begränsad risk för smittspridning. Smittspårning kring patienter med genombrottsinfektion kan därför sannolikt begränsas till hushållskontakter och särskilt känsliga individer.

Vid revision av nationella och regionala riktlinjer för hur mässlingsfall ska handläggas och utredas bör våra resultat beaktas.