Erysipelas är en vanlig infektion som oftast drabbar huden på underbenet. Etiologin anses vara betahemolytiska streptokocker, men mikrobiologisk provtagning är oftast inte indicerad eftersom odlingar från hud och blod nästan alltid är negativa.

Differentialdiagnostik mellan erysipelas och andra tillstånd såsom stasdermatit, djupare bakteriella infektioner och andra hudsjukdomar kan vara svår. Termen »cellulit« betecknar ett liknande tillstånd och även det är oftast orsakat av betastreptokocker. Erysipelas kategoriseras numera som en specifik variant av cellulit.

Två nyligen publicerade svenska studier, en från Stockholm och en från Skåne, visar att bakterieodlingar från det perianala området kan utgöra en viktig undersökning vid misstänkt erysipelas [1, 2]. I en av studierna [1] visas att drygt 80 procent av patienterna med erysipelas var bärare av betahemolytiska streptokocker av grupp A, C eller G i någon kroppslokal.

Båda studierna visar bärarskap i cirka 40 procent i området kring anus, medan endast 10 procent av friska kontroller eller 4 procent av patienter med feber av annan orsak bar någon av dessa patogener i området. Båda studierna fann att grupp G-streptokocker, som oftast tillhör arten Streptococcus dysgalactiae, är den vanligast förekommande streptokocken vid erysipelas. Detta ger stöd till nyare studier som visar att S dysgalactiae (grupp C och G) är vanligare än Streptococcus pyogens (grupp A) som orsak till erysipelas [3, 4].

Penicillin är förstahandsbehandling vid erysipelas, och betastreptokocker kan räknas som känsliga. Vid penicillinallergi är identifiering av isolat för resistensbestämning viktig då resistens mot alternativa antibiotika som klindamycin är relativt vanlig hos S dysgalactiae och förekommer hos S pyogenes.

Odlingar från perineum och andra lokaler kan vara av värde framför allt hos patienter med recidiv [5] eller allvarlig infektion där penicillinbehandling inte är möjlig på grund av allergi.

Sammantaget understryker de båda studierna tydligt att betahemolytiska streptokocker är den absolut vanligaste etiologin till erysipelas och att detta tillstånd därför ska behandlas med penicillin.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.