Egenreferat. Kunskap kring sexuella förändringar vid behandling av prostatacancer bygger oftast på generella erfarenheter av heterosexuella män. Det finns anledning att tro att icke-heterosexuella män kan ha specifika erfarenheter som är viktiga att belysa [1]. Vår studie [2] är den första i Sverige som uppmärksammar sexuella förändringar vid behandling av prostatacancer hos homosexuella män.
Studien har en kvalitativ ansats och är baserad på elva semistrukturerade intervjuer med homosexuella män, 58–81 år, som behandlats för prostatacancer (7 operation, 3 strålning, 1 båda).
Tematisk analys av intervjumaterialet visade att männen var upptagna av sexuella förändringar i relation till kroppen, identitet och relationer. Förändringar i erektion och ejakulation upplevdes mer besvärande i tillfälliga förhållanden än i fasta förhållanden. En jämförelse med liknande studier bland heterosexuella män tyder på att erektionsproblem och ejakulationsförlust har större betydelse för homosexuella män än för heterosexuella män.
I vår studie berättade en del att de inför cancerbehandlingen oroades över svårigheter vid anal stimulering. Vissa pratade om fortsatt njutning vid anal penetrering och var då osäkra på prostatans roll i njutningen, vilket väcker frågor kring företeelsen »prostataorgasm«.
Forskning kring sexualitet och prostatacancer bör innehålla frågor om sexuell läggning. Vid frågeställningar om penetrering bör frågor om mer än enbart vaginal penetrering inkluderas för att kunna belysa en mångfald av sexuella praktiker. Studiens resultat kan användas vid sexuell rehabilitering för att synliggöra hur sexuella förändringar kliniskt kan framstå som identiska men ha olika betydelser för män.
