Det är staten som ansvarar för antalet platser på läkarutbildningen. Men det är landets regioner som är skyldiga att se till att dimensionera AT-platserna efter behovet. 

Sveriges yngre läkares förening (Sylf) anser inte att alla regioner tar sitt ansvar, och bjöd därför in till ett seminarium Almedalen för att diskutera lösningar på problemet med AT-platser.

En region som ofta placerar sig högt i Sylfs årliga AT-rankning är Gotland. En nyckel till att det fungerar väl just där handlar om handledningen som ges till AT-läkarna. Det menar Joakim Samuelsson, övergripande AT-studierektor på Region Gotland.

Enligt honom är bristen på läkare som också kan vara handledare ett hinder för att utöka antalet AT-platser på många håll.

– Det är klart att man kan utöka antalet utbildningsplatser, det har vi gjort, men det handlar till syvende och sist om antalet handledare. Vi kan inte tumma på kvaliteten på AT. Vi kan förmodligen ta 15 till, men det blir inte bra. Det är handledare som är flaskhalsen, sa Joakim Samuelsson.

Han fick medhåll av Anna-Lena Hogerud (S), vice ordförande i Sveriges Kommuner och landstings sjukvårdsdelegation och regionråd i Skåne. Hon menade att handledarbristen är det största problemet vad gäller AT-platser.

– Det handlar om handledarplatser och utrymme för det. Det är svaret vi får när vi frågar våra sjukhus vad de behöver.

Panelen menade att bristen på handledare bland annat hänger ihop med en tuff arbetssituation för de specialistläkare som behöver handleda AT-läkarna.

Men det kan också handla om ökad administrativ börda som gör att läkare inte hinner med att handleda.

– Det är en lednings- och styrningsfråga att plocka bort det där som inte är nödvändigt. Ofta fyller vi bara på med uppgifter utan att plocka bort. Ibland är vi i politiken skyldiga till en del saker som vi ber professionen göra. Men en del uppkommer av sig självt. Både politiken, förvaltningen och professionen behöver ställa sig frågan: Vad kan vi plocka bort? sa Acko Ankarberg (KD), ordförande i socialutskottet.

Samtidigt ansåg hon att det är klokt att inte ta in AT-läkare om handledningssituationen inte är bra.

Acko Ankarberg menade dock att staten kan göra mer, bland annat vad gäller att ta reda på vilka som faktiskt arbetar i vården. Exempelvis var AT-läkarna befinner sig i tjänstgöringen. På så sätt kan man få en bättre bild av vilka som behövs i vården.

Bibbi Olsson (C), förste vice ordförande i hälso- och sjukvårdsnämnden i Region Gotland, föreslog förändrade krav på regionerna som ett bidrag till fler AT-platser.

– Vi kanske inte ska kräva ett visst antal platser, utan kanske kräva ett visst antal handledare. Man kan inte ta en handledare och trycka på den 50 läkare.