»Med katastrof inom hälso- och sjukvården avses en situation där tillgängliga resurser är otillräckliga i förhållande till det akuta vårdbehovet …«
Ovanstående är hämtat från Socialstyrelsens riktlinjer för medicinsk katastrofberedskap och är allmänt vedertaget. Covid-19-pandemin är en katastrof. Sveriges regioner har aktiverat sina katastroforganisationer och medicinska inriktningsbeslut har tagits.
Hos mina läkarkollegor lokalt och i landet finns en stor oro över tillgången på adekvat skyddsutrustning. I Läkartidningen beskriver ett skyddsombud att det kan vara aktuellt med skyddsstopp av verksamheter om det saknas skyddsutrustning. I min region ser jag att de lokala direktiven från smittskydd angående tillräcklig skyddsutrustning i olika situationer ifrågasätts.
Det är naturligt att känna oro i en katastrof. Det är inte konstigt att känna att man har förlorat kontrollen och behöver hantera en situation som man inte har bett om att få hamna i. Det betyder inte att det är en självklar rättighet att dela sin oro med världen.
Jag vill be mina läkarkollegor att tänka efter vad era kommentarer i sociala medier, era krav på chefer och skyddsombud och er uttalade misstro mot katastrofledningen kommer att ha för effekter. Ni är inte visselblåsare. Det är inte, och har inte varit, någon från ledningen som försökt dölja att en av de resurser som det är störst brist på vid den här katastrofen är skyddsutrustning.
Resurserna måste fördelas centralt, och de kan inte fördelas till dem som skriker högst. Vad skulle det få för konsekvenser om jag som överläkare på akuten kräver FFP3-munskydd och långärmad skyddsrock för att bedöma en patient med misstänkt covid-19-infektion? Innebär det att undersköterskan som ska byta kateter och genombajsade sängkläder på pandemiavdelningen står utan skyddskläder? Innebär det att patienten som behöver Optiflow på intermediärvårdsavdelningen inte kan få det eftersom FFP3-skydden är slut?
I en katastrof är det en central princip att ha så hög kompetens som möjligt längst fram. Det handlar om beslutskompetens, men också om att visa ledarskap och att vara en förebild. Vi som läkare har nu en möjlighet att visa vården och omvärlden att vi är ledare och förebilder.
