Vi lever i skickelsedigra tider och har snabbt fått lära oss nya ord inom epidemiologisk nomenklatur som flockimmunitet och begrepp som »platta ut kurvan«. Mänskligheten kommer förstås att klara också denna pandemi, men frågan är hur högt priset ska bli i form av mänskligt lidande och dysfunktionell samhällsekonomi. Det är en klen tröst, men vid tidigare epidemier har människor alltid sökt utvägar för undkomma farsoten.
Denna tidlösa strävan har bland annat förevigats av den italienske 1300-talsförfattaren Boccaccio i »Decamerone« som består av 100 berättelser samt en ramberättelse som binder ihop hela historien. Handlingen går i stora drag ut på att digerdöden kommer till Florens, och tio överklassungdomar flyr till en avlägsen by utanför Florens i hopp om att undkomma pesten. Där roar de sig genom att under tio dagar berätta en historia var, vilket förklarar bokens titel: Decamerone betyder »tio dagar« på grekiska.
Då som nu florerar en förvirrande ryktesspridning och desinformation om farsotens uppkomst och vad som bör göras. I sådana tider kan det vara svårt för politiker och beslutsfattare att motstå pressen att fatta obalanserade beslut. Att lita på våra medicinska experter och våra expertmyndigheters råd är därför vårt starkaste kort för att minimera pandemins konsekvenser. Inte för att vi kan veta att dessa råd är 100 procent rätt, men för att alla andra kort är sämre.
(uppdaterad 2020-04-21)
