Att tolka värdet av genetiska test är inte så enkelt som man tror. Det fick Storbritanniens hälsominister Matt Hancock själv uppleva under våren. Upprymd av egna erfarenheter krävde han vid ett möte på Royal Society att prediktiva genetiska test för vanliga cancer- och hjärtsjukdomar utan dröjsmål skulle införas inom den offentliga sjukvården i Storbritannien. Hancock, 40 år, berättade att han nyligen låtit genomföra ett kommersiellt test som undersökte hans genetiska risk för 16 sjukdomar. Han låg under den genomsnittliga risken för de flesta tillstånd, men sa: »Min risk för prostatacancer vid 75 års ålder är nästan 15 procent. Sanningen är att detta test kan ha räddat mitt liv.« Den genomsnittliga livstidsrisken är cirka 12 procent.
För detta har Hancock blivit häftigt kritiserad bland annat av professor David Curtis, genetiker vid University College i London. Enligt Curtis hade hälsoministern »gravt missuppfattat« sitt resultat, som snarare visade att han hade en ganska genomsnittlig risk för prostatacancer, och att värdet av genetisk testning för vanliga sjukdomar har överskattats.
Marknaden för allehanda kommersiella och för allmänheten tillgängliga hälsotest kommer att öka kraftigt i framtiden. I vissa fall kan dessa säkert vara av godo, men i andra fall skapa onödig oro hos brukaren, vilket leder till ökade sjukvårdsbesök för diskussion om svårtolkade testresultat.
Se där ytterligare en, och inte alla gånger enkel, arbetsuppgift för svensk primärvård.
