Våren kommer bli hektisk för Johan Täng och Yasmin Miri. De läser termin tio på Karolinska institutets läkarprogram och har praktik inom gynekologi/obstetrik. Sedan väntar en tentaperiod. Samtidigt arbetar de heltid som undersköterskor på två covid-IVA på Nya Karolinska Solna (NKS), en som öppnats på en postop-avdelning och en på toraxintensiven.
– På introduktionsdagen fick vi ett schema i handen. Det var på hundra procent, säger Johan Täng.
Både hans och Yasmin Miris undersköterskevikariat sträcker sig till slutet av maj. Johan Täng siktar på att fortsätta tills hans underläkarvikariat inom psykiatrin startar i sommar.
– Tanken är att kombinera studier och jobb så gott det går, även om det blir närmare 200 procent. Jag har kunnat byta bort pass som krockar med praktik, och bytt vissa praktikpass också. Sedan finns det ju alltid kvällstid och helger att ta av.
Yasmin Miri tror däremot att det blir svårt att kombinera studierna med heltidsarbete. När Läkartidningen pratar med henne har hon just avlutat sitt fjärde pass på covid-IVA och fått reda på att arbetspassen troligen kommer att utökas från 8 till 12 timmar.
– Avdelningen är väldigt tillmötesgående. Men jag tror i ärlighetens namn att det inte kommer att fungera med 100 procent eftersom jag måste få tid att plugga och planera inför tentor.
I likhet med tusentals andra läkarstudenter vill de hjälpa till nu när sjukvården behöver dem.
– Jag vet ju att de som jobbar på IVA går på knäna, säger Yasmin Miri.
Hon har ingen erfarenhet från intensivvård sedan tidigare, men däremot från en medicinsk akutmottagning och avdelning.
– Jag har fått gå ett par inskolningspass. Men det är mycket »learning by doing«, säger hon och tillägger:
– Personalen jobbar väldigt hårt och är väldigt tacksam över att vi är där. Man jobbar tätt ihop med en sjuksköterska och kan alltid fråga någon om man är osäker.
Johan Täng har vikarierat som undersköterska inom intensivvården på Västerviks sjukhus under två somrar.
– Om man kan bidra med något så borde man väl göra det? Särskilt om man har erfarenhet av att jobba på IVA, säger han.
Alice Karlsson, som går termin 9 på läkarprogrammet vid Uppsala universitet, anmälde sig när Akademiska sjukhuset gick ut via sociala medier och bad läkarstudenter rycka in.
– Det känns självklart att hjälpa till när jag kan göra det.
När Läkartidningen når henne har hon nyligen avslutat ett nattpass som undersköterska på en medicinavdelning på Akademiska sjukhuset, som har ställts om till covid-avdelning.
– Vi är som steg ett. Sedan flyttas patienterna till infektion eller IVA, säger hon om avdelningen.
Till skillnad mot KI-studenterna på NKS har hon inget fast schema, utan kallas in vid behov.
– I början var det mest helger, men nu har all praktik ställts in under två veckor och då har jag jobbat mer. Det har varit ganska skönt att ha något att göra i veckorna.
Alice Karlsson har arbetat som undersköterska varje sommar under läkarutbildningen. Och även om hon är van vid många av arbetsuppgifterna, så är det annorlunda att arbeta på en covid-19-avdelning. Det är svårare att prata med patienterna genom skyddsutrustningen och tar längre tid att gå in och ut till dem.
– Man får prioritera mer. När man är på salen tänker man: »vad finns det mer som vi kan ha glömt och borde göra när vi ändå är här?«. Vanligtvis springer man in och ut på ett annat sätt. Nu får man göra allt på en gång.
Ingen av dem är särskilt orolig för att smittas.
– Vi jobbar mitt i smittohärden, så det finns absolut en risk. Men som frisk 23-åring är jag inte så orolig över att drabbas hårt, säger Johan Täng.
– I bakhuvudet finns en liten oro. Man försöker se till att masken är tät och trycker till en extra gång, och man försöker vara medveten om vad man gör med sina händer. Men jobbar man inom sjukvård så vet man att det finns risker, säger Yasmin Miri.
Läkarstudenternas utbildning påverkas av pandemin på flera sätt. I Uppsala har all verksamhetsförlagd utbildning (VFU) ställts in, förutom för studenterna på den sista terminen.
– Det är lite stressande eftersom det är en så viktig del av utbildningen. Den här terminen har jag gynekologiblocket kvar. Utan praktik ger det inte alls samma sak. Om vi inte ska ha stora kunskapsluckor, så måste vi kompenseras på något sätt sedan, säger Alice Karlsson.
Johan Täng och Yasmin Miri har däremot VFU som vanligt. Eller nästan, i alla fall.
– Praktiken blir så klart annorlunda eftersom det sparas på utrustning, och framför allt elektiv verksamhet och mottagningsverksamhet dras ner. Man får se mindre när man är på sin praktik. Men nivån känns acceptabel eftersom den var så hög från början, säger Johan Täng.
