– Jag anmälde mig så fort jag fick höra om programmet. Att kommunicera direkt med en svensk läkare har varit väldigt bra. Det är nästan omöjligt att lära känna svenska läkare innan du får legitimationen annars, säger Aiman Elmansuri.
Han kommer från Libyen där han även utbildade sig till läkare. Han kom till Sverige som postdok på Karolinska institutet för snart fyra år sedan. Innan dess forskade han inom cancerpatalogi i Japan.
Vi möts på bröstcentrum vid Södersjukhuset i Stockholm, där hans tidigare fadder Magnus Bäcklund arbetar. Han är onkolog som bland annat har arbetat inom läkemedelsindustrin och med palliativ vård tidigare. Numera arbetar han dock främst med prevention.
Magnus Bäcklund hälsar på Aiman Elmanauri med värme. I somras avslutades programmet för deras del, men de håller fortfarande kontakten. De parades ihop genom ett gemensamt intresse för onkologi och forskning.
– Jag hade tur. Vi matchade bra. Det beror nog på egenskaper och karaktär – men även att vi hade lite lika bakgrund. Som onkolog och forskare hade Magnus mer förståelse för mig, säger Aiman Elmansuri och tillägger att alla par som deltog i programmet inte hade samma tur.
– Matchningen är jätteviktig. Men det svårt att få till det bra. Den medicinska bakgrunden är viktig, tror jag. Sedan måste man vara flexibel och försöka samarbeta även om man är olika som personer, äger Aiman Elmansuri.
När han träffade sin fadder första gången befann han sig i ett besvärligt läge. Hans studentvisum var på väg att gå ut och han behövde snabbt få tag på ett arbete för att få ett arbetsvisum. Samtidigt försökte han plugga inför det medicinska kunskapsprovet och tampades med andra problem.
Flera möten mynnade därför ut i brainstorming, där Aiman Elmansuri och Magnus Bäcklund tillsammans la upp strategier för att lösa de akuta problemen.
– Jag smittades av Aimans energi och vilja att lösa problem, säger Magnus Bäcklund och vänder sig till sin tidigare adept:
– Vem som helst hade gett upp i det läget du befann dig när vi träffades. Det var imponerande att se hur du klarade av att hantera det mentalt.
Enligt Läkarförbundet är inte syftet med programmet att hitta ett jobb åt den utlandsutbildade läkaren. Men på grund av Aiman Elmansuris akuta situation valde Magnus Bäcklund att göra ett undantag.
– Fast jag visste att det inte var min uppgift kunde jag inte låta bli. Jag la ut en förfrågan till mina nätverk på Linkedin och Facebook och fick enorm respons.
Tack vare det anlitades Aiman Elmansuri som gästföreläsare på ett sjuksköterskeprogram i Dalarna under en termin. Via andra kanaler fick han sedan arbete som personlig assistent.
Många av deras möten har annars handlat om hur det svenska hälso- och sjukvårdssystemet och arbetskulturen fungerar.
– Det går inte att jämföra sjukvården i Libyen med sjukvården i Sverige. Allt är annorlunda: hur patienter och läkare kommunicerar med varandra, hierarkisystemet och saker som riktlinjer. Systemet i Libyen är mer likt det brittiska systemet, säger Aiman Elmansuri.
Han och Magnus Bäcklund säger att de inspirerat varandra och lärt sig nya saker.
– Aiman har ställt frågor som varit svåra att svara på för de är så generella, som »vad är en bisyssla« eller »hur fungerar samspelet mellan olika yrkesgrupper«. Då måste jag tänka till, hur är det egentligen och hur har det förändrats under mina nästan 30 år i yrket, säger Magnus Bäcklund.
Aiman Elmansuri uppger att programmet gav honom kraft och mod att ta steget att tillsammans med några andra utlandsutbildade kollegor starta en intresseförening för internationella läkare. Bland det första föreningen gjorde var att demonstrera utanför riksdagen.
Magnus Bäcklund valde att bli fadder för att han gillar undervisning och ville dela med sig av sin erfarenhet. Men han var även nyfiken på de utlandsutbildade kollegornas situation.
– Jag såg det som möjlighet att lära mig mer om förutsättningarna för läkare som är utbildade utanför EU och kommer till Sverige, säger han och fortsätter:
– När man läser i tidningarna att det tar sju år bara att påbörja resan att bli läkare i Sverige undrar man vad som är problemet. Vad ligger hos individen, vad ligger i att lära sig svenska och vad ligger i att Sverige är byråkratiskt trögt?
Har du blivit klokare?
– Ja. Kunskapsprovet är en bromskloss och en hög tröskel. Det är klart att det är viktigt att det ska vara en hög tröskel. Men frågan är hur hög den ska vara?
Aiman Elmansuris mål nu är att få en svensk läkarlegitimation. Han har nyligen påbörjat en kompletteringsutbildning vid Linköpings universitet. På längre sikt vill han utbilda sig till specialist och kombinera kliniskt arbete med sin passion för forskning.