»Det här sjukhusbygget är unikt«

– Det är helt sanslöst, säger Henrik Jörnvall om hur snabbt sjukhuset byggdes.

Han är anestesiolog och överläkare på Karolinska universitetssjukhuset, och har arbetat med flera uppdrag för Läkare utan gränser. Torsdagen den 19 mars blev han kallad till Regional särskild sjukvårdsledning (RSSL) i Stockholm tillsammans med två andra: Anna Cedborg och Malin Ax, båda narkos- och intensivvårdsläkare.

De tre fick frågan om de kunde ta sig an ett stort uppdrag: att »utreda förutsättningar för och planera etablering av en krisvårdsenhet, KRIVA«. Sjukhuset skulle initialt klara att inhysa 200 covid-19-patienter för intensivvård utan att dränera regionens sjukvård på resurser. Någon vecka senare kom uppdraget att ändras till uppåt 600 patienter i slutenvård, varav 30 platser skulle vara IVA. Patienterna ska enbart lida av respirationssvikt, inte ha andra påverkade organ.

– Initialt när jag fick frågan var det inte självklart att tacka ja. Jag ansåg att jag behövdes i kliniken för att förbereda och arbeta med covid-patienter på golvet. Men efter samtal med min chef och RSSL landade jag i att vara där jag skulle göra mest nytta, och det bedömdes vara i det här projektet, berättar Malin Ax, som till vardags är överläkare på Karolinska universitetssjukhuset.

Liksom Henrik Jörnvall är hon överläkare och har arbetat med flera insatser med Läkare utan gränser, bland annat under ebolaepidemin i Sierra Leone. Anna Cedborg är vd på Remeo, en privatdriven klinik för intensivvårdsnära rehabilitering, som hon har varit med om att bygga upp. De tre kom att utgöra projektets ledningsgrupp.

– På torsdagskvällen satt vi och ritade och »finurlade«. På fredagen gick vi till gamla Karolinska universitetssjukhuset i Solna, tittade på lokaler, kollade förutsättningarna på katastrofsjukhuset vid Södersjukhuset och undersökte alla hotell man kan hyra. Vi gick igenom en massa olika möjligheter, berättar Henrik Jörnvall.

Samma dag listade trion för- och nackdelar. Och det alternativ som hade klart flest fördelar var Stockholmsmässan, även kallad Älvsjömässan. Det är Sveriges största mässanläggning med 70 000 kvadratmeter utställningsgolv, vilket nu kunde bli sjukhusgolv.

Där fanns en etablerad logistikapparat, el, vatten, tryckluft, avlopp och väggar som kunde sättas in eller tas bort vid behov. Mässan är byggd för många besökare, har förmåga till omfattande avfallshantering och har dessutom en pendeltågsstation på några minuters gångavstånd.

En av de viktigaste aspekterna var att Stockholmsmässan med sin stora yta i princip inte hade någon begränsning i hur många patienter som anläggningen kunde inhysa.

– Även Grand Hôtel har ett resurstak. Och när du når det så är det slut. Här har vi inget resurstak. Plus att det finns befintlig tryckluft, el och en hel armé som bygger om en trädgårdsmässa till sjukhus, säger Henrik Jörnvall och syftar på Stockholmsmässans personal, som stod redo att delta i projektet.

Trion i projektgruppen började engagera kollegor i vården och företag som kunde hjälpa till med byggandet. Anna Cedborg kontaktade exempelvis en erfaren vårdchef.

– Jag insåg att vi måste ha arbetsmiljöfrågor på plats tidigt. Någon måste kunna svara på frågor om hur vårdpersonal vill arbeta chefsmässigt, hur arbetsmiljön funkar.

På söndagen kom också Försvarsmakten för att leverera de 30 IVA-platser som sjukhuset skulle inhysa. Från början var det tänkt att ett fältsjukhus skulle byggas vid den militära flygbasen i Ärna i Uppsala, men på Socialstyrelsens begäran styrdes insatsen om till Älvsjö och blev en del av sjukhuset på Stockholmsmässan.

Försvarsmakten har även byggt ett fältsjukhus i Göteborg, vilket dock satts upp i tält som militären brukar göra. Det hade ursprungligen 20 IVA-platser, men det antalet har minskats något efter att sjukhuset togs i bruk för två veckor sedan. Det var en konsekvens av att läkare varit kritiska till en viss trångboddhet och att respiratorerna är av ett äldre snitt och kräver mer övervakning av patienterna. Däremot finns inga andra platser, utan fältsjukhuset används enbart till intensivvård.

Sjukhuset i Älvsjö var redan efter en vecka redo att i nödfall ta emot patienter med 140 platser, varav 30 utrustades för intensivvård genom försvaret. Ytterligare en vecka senare var sjukhuset besiktigat och hade 260 platser. Den 16 april hade det full kapacitet med 550 platser, inklusive försvarets 30 för IVA. Det inbegriper inte personal. Stockholms läns sjukvårdsområde (SLSO) har fått huvudansvar för att bemanna sjukhuset, som med nuvarande beslut främst ska ta emot coronapatienter som inte kräver intensivvård. Den högspecialiserade vården med inriktning mot de sjukaste coronapatienterna ska fortsatt ske inne på akutsjukhusen, som också fått i uppdrag att utöka antalet intensivvårdsplatser.

Den minsta enheten på sjukhuset i Älvsjö kallas modul och har tio sängar, toa-lett, hygienstationer, datorstationer med mera. Modulerna ingår i sin tur i avdelningar som är avskilda från varandra. Allt är designat för att vara personaleffektivt och snabbt gå att ställa om till olika typer av vård som IVA, intermediär-, vård- eller eftervårdsavdelning.

– Du får storrumsdrift, till skillnad från andra ställen där man driftsatt intensivvård i befintliga lokaler. Tre patienter i ett rum kräver betydligt mer personal än om man har ett rum där man kan ha tio patienter, säger narkos- och intensivvårdsläkaren Fredrik Eidhagen, som till vardags är överläkare i anestesi på den privatdrivna kliniken Ryggkirurgiskt centrum och som i Älvsjös projektgrupp bland annat arbetade med uppbyggnaden av IVA.

– Det är ett snabbt jättelego i moduler med så hög säkerhet för patienter och personal som det bara går, säger han.

I mässgolvet finns infrastruktur som vatten, avlopp och el. Men för att uppnå sjukhuskapacitet behövdes en del arbete.

– Vi tog tryckluften som de driver fontänen med och filtrerade den till medicinsk kvalitet. Och till elen har vi använt deras reservkraft och stärkt upp den för vårt effektuttag, berättar narkos- och intensivvårdsläkaren Anders Eriksson, som annars är programchef för sjukhusbygget vid Ersta diakoni, en ideell förening, och som har arbetat med Läkare utan gränser och som värvades av Anna Cedborg att leda det praktiska arbetet med att bygga sjukhuset i Älvsjö.

Tilluften går ut i gångarna mellan sängraderna i modulerna, mot huvudändan av bäddarna, och diffunderar upp med kroppsvärmen. Cirkulationen har testats och ska vara så bra att det ska gå att passera en modul utan skyddskläder utan risk att bli smittad, även om det aldrig kommer att hända i praktiken.

På knappt två veckor har dessutom nio kilometer kopparrör lötts på plats för medicinska gaser. Med den lösningen finns två uttag vid varje säng, i stället för att vården ska förlita sig på syrgastuber. 600 patienter kan vara inkopplade samtidigt på fullt flöde, 60 liter per minut. Och tillgången på gas är enligt projektgruppen större än för alla andra Stockholmssjukhus tillsammans, med reservation för att man inte har exakta siffror för Nya Karolinska i Solna.

Det kanske inte är lika fint som på ett vanligt sjukhus, men enligt ledningsgruppen är kvaliteten på vården densamma, och inga kompromisser har gjorts med exempelvis patient-, IT- eller personalsäkerheten. Sjukhuset har tre egna ambulanser från Försvarsmakten, ett sjukhusapotek, matsal för personal och för patienter. Till och med en lösning för fysioterapi. Dessutom har en struktur för omhändertagande av eventuella avlidna byggts upp, vilket inkluderar kylrum och en separat lokal där anhöriga kan ta avsked.

– Det här är unikt. Det är sjukhuskvalitet på allt, säger Henrik Jörnvall när han reflekterar över omfattningen och över tid som krävts för att få i ordning allt.

Han fortsätter:

– Ibland ställs ju frågan »Skulle du vilja att dina anhöriga vårdades här?«. Och då skulle jag säga »ja«.

Men så har också de inblandade i bygget arbetat 12–16 timmar om dagen, varje dag i ett par veckor. Och Henrik Jörnvall och de andra som lett arbetet framhåller inte bara vårdpersonal. Medan de visar Läkartidningen runt i mässjukhuset hyllar de företag som styrt om produktion och montering till Älvsjö, Försvarsmakten inklusive hemvärnet, som bidragit med både materiel och muskler, regionens fastighetsbolag Locum samt mässpersonalen och allehanda hantverksfirmor som satt upp väggar och installerat bland annat toaletter.

– Man kunde gå förbi någon målare som sa »förhoppningsvis bidrar jag till att rädda något liv«. Det tankesättet hade ju alla – »nu jäklar ska vi få ihop det här«. Alla leverantörer har släppt det de har haft och prioriterat det här, säger Anders Eriksson.

För dem som inte varit med och byggt sjukhus förr har det blivit en insiktsgivande resa i organisation. Numera kommer de att titta på sina ordinarie arbetsplatser i termer av flöden som är klockade och tajmade med varandra.

– Jag har fått en djupare insikt i hur ett sjukhus fungerar. Hur en byggnad fungerar. Det hade jag inte förut, säger Henrik Jörnvall.

Efter intensivt arbete har de inblandade nu lämnat ifrån sig projektet till Region Stockholm, som ska driva sjukhuset och använda det efter behov. Och det är med lite blandade känslor.

– Vi är alla rätt tilltufsade nu. Vi har sprungit konstant och råddat, och så är det helt plötsligt inte »vårt« längre. Någon annan ska förvalta det utifrån sina idéer, säger Fredrik Eidhagen.

När den här texten går till tryck är det ännu inte klart om sjukhuset i Älvsjö kommer att tas i bruk. Anna Cedborg tror att sjukhuset, om inte annat, kan vara ett sätt för de vanliga sjukhusen i Stockholm att växla ut de patienter som nästan är färdigbehandlade, men som eventuellt fortfarande kan vara smittsamma.

– Annars får det rivas när det här är över. Det vi då har betalat är lite projektpengar, hyra för mässan och lite gasledningar som vi dragit. Det var en billig penning för den tryggheten som sjukhuset inneburit.

Hon får medhåll av Malin Ax.

– Det här är unikt i Sverige. Även i internationell jämförelse är det ett fantastiskt arbete att vi lyckats åstadkomma detta och driftsätta på två veckor. Oavsett om det kommer att vårdas 0 eller 600 patienter här, så är det ett enormt styrkebesked för Sverige som samhälle.