Rivaroxaban minskar komplikationer efter revaskularisering

Benartärsjukdom är förenad med risk för död och hjärt–kärlkomplikationer, ökande efter revaskularisering i benet [1]. Sekundärprevention med låg dos aspirin dominerar. Data från Swedvasc omfattande närmare 19 000 patienter, revaskulariserade mellan 2008 och 2013, visade att basal prevention (statin, trombocythämning eller antikoagulation) gavs till endast 65 procent av gruppen, och aspirin reducerade inte kardiovaskulära komplikationer.

COMPASS-studien inkluderade 6 391 patienter med benartärsjukdom vilka erhöll låg dos rivaroxaban (2,5 mg × 2) och aspirin 100 mg, jämfört med aspirin 100 mg eller rivaroxaban 5 mg × 2. Bland de 128 som drabbades av akut ischemisk komplikation i benet ingick signifikant färre i kombinationsgruppen.

I VOYAGER-studien [2] ingick 6 564 patienter som revaskulariserats på grund av kritisk ischemi (23 procent) eller claudicatio intermittens (77 procent) – 35 procent med öppen kirurgi, övriga endovaskulärt eller med hybridingrepp. Randomisering till behandling med rivaroxaban 2,5 mg × 2 eller placebo, i båda grupperna med aspirin 100 mg. Det kombinerade utfallsmåttet, kardiovaskulär död, hjärtinfarkt, stroke, akut benischemi och amputation, var vid 36 månaders uppföljning 17,3 respektive 19,9 procent i behandlings- och placebogrupp (hazardkvot 0,85; 95 procents konfidensintervall 0,76–0,96; P = 0,009). Absolut riskreduktion vid 36 månader var 2,6 procent, number needed to treat (NNT) = 39. Fem av sju sekundära utfallsmått, inkluderande oplanerad revaskularisering orsakad av benischemi och sjukhusvård för hjärt–kärlhändelse, utföll till rivaroxabangruppens fördel. Mortalitet oavsett orsak var densamma i grupperna, 11,1 procent i rivaroxaban- och 10,9 procent i placebogruppen. Det primära utfallsmåttet för säkerhet, omfattande blödning enligt TIMI-klassifikationen, var numeriskt högre i behandlings- jämfört med placebogruppen (2,7 vs 1,9 procent, P = 0,07), medan det sekundära säkerhetsmåttet, omfattande blödning enligt ISTH (International Society on Thrombosis and Haemostasis), var signifikant högre i behandlingsgruppen (5,9 vs 4,1 procent, P = 0,007). Risken för intrakraniell eller fatal blödning skilde sig inte åt mellan grupperna.

VOYAGER-studien tillsammans med COMPASS visar att rivaroxaban administrerat i låg dosering, kombinerat med aspirin, reducerar kardiovaskulära komplikationer, inkluderande de som drabbar benen, utan att öka risken för deletär blödning efter revaskularisering. Mot bakgrund av de studier som visar en otillräcklig effekt av aspirin efter revaskularisering finns anledning att överväga tillägg av rivaroxaban i enlighet med den i VOYAGER använda regimen.