Eli Westerlund är överläkare på medicinkliniken på Danderyds sjukhus. Hon är också kursansvarig för kursen »Den sjuka människan 2«, den första kliniska kursen på Karolinska institutets läkarprogram. På uppropet till kursen, som ges på termin 4, var samhällsspridningen av coronaviruset ännu inte ett faktum.

– Då sa vi till studenterna: »Nu äntligen ska ni få sätta på er läkarkläder, komma ut i praktik och träffa patienter«, säger Eli Westerlund.

Sedan förändrades läget snabbt. Det blev inga patientmöten för studenterna på termin 4.

– Vi har fått gå över till digitalt helt och hållet, vilket varit utmanande på flera sätt. Vi har fått spela in föreläsningar och filma statusövningar. Jag har varit både patient, läkare och filmproducent, säger Eli Westerlund och skrattar.

De kliniska testerna som ingår i kursen gör studenterna via det digitala videokonferensverktyget Zoom, genom att undersöka en närstående eller medstudent som agerar patient medan en bedömargrupp tittar. Och i stället för att studenterna utför laborationer själva, har »torrlabbar« införts.

– Då filmar vi när en lärare hanterar ett blodprov eller annat som studenten normalt skulle få göra själv.

Även för KI-läraren Therese Djärv har det krävts pusslande och nya lösningar för att få ihop läkarstudenternas utbildning. Hon är dels FoU-chef vid tema akut och reparativ medicin på Karolinska universitetssjukhuset, dels ansvarig för en studentvald fördjupningskurs (SVK) i akutsjukvård som pågår just nu.

Den fem veckor långa kursen som ges på termin 10 bygger på gruppundervisning med lärare som arbetar kliniskt inom anestesi/intensivvård, internmedicin och akutsjukvård. Verksamheter som i högsta grad påverkas av pandemin.

– Det egentliga hotet mot kursen är att lärarna behövs i kliniken. Vi får planera om hela tiden för att få ihop det. Studenterna ska ta examen i januari och många ska ut och jobba som vikarierande underläkare i juni – dagen efter kursen är slut, säger Therese Djärv som är specialist i internmedicin och akutsjukvård på Karolinska universitetssjukhuset och docent i klinisk epidemiologi.

En stor del av kursmomenten görs genom simuleringar i små grupper utifrån verkliga fall på ett kliniskt träningscentrum. För att en ny lärare enkelt ska kunna ta vid om den ordinarie blir sjuk eller måste jobba kliniskt får studenterna återkoppling direkt samtidigt som noggranna anteckningar förs över vad de behöver göra för att nå lärandemålen.

Den skriftig tentan har ställts in. Studenterna får i stället dagliga digitala inlämningsuppgifter, varav ett antal även tas upp under ett digitalt seminarium.

Planen är att studenterna ska bli klara med kursen till sommaren. Men om det inte går att sy ihop den på ett bra sätt tills dess, finns en plan B.

– KI har varit väldigt hjälpsamma. Om många blir sjuka eller vi märker att studenterna inte lär sig tillräckligt, har vi fått tillstånd att köra kursen på deltid fram till november.

Både Therese Djärv och Eli Westerlund tycker att studenterna visar stor förståelse.

– De förstår att man måste gilla läget. Och rent tekniskt är de mer begåvade än oss. Det har varit en större utmaning att få med lärarna på Zoom-föreläsningar och annat, säger Eli Westerlund som är imponerad över hur lärarna, trots den snabba omställningen, tagit sig an uppgiften.

Hon ser fördelar med digitala kursmoment. Föreläsningar samordnas, vilket ger jämnare kvalitet och spar resurser, och de digitala seminarierna blir effektivare. Samtidigt finns det förstås nackdelar.

– Moment när en student får träffa en patient går inte att ersätta. Vi missar också en del när det gäller förmåga att samarbeta, kommunicera med andra och hur man fungerar i grupp, säger Eli Westerlund som också oroas över att andra saker missas:

– Man har inte lika mycket personlig kontakt med studenterna nu och får därför inte samma känsla för om någon har ett lite större hjälpbehov eller mår psykiskt dåligt.

Förutom pusslandet med att få ihop kurserna, har både Eli Westerlund och Therese Djärv arbetat betydligt mer kliniskt än normalt. För Eli Westerlund har det blivit många extrapass på intermediäravdelningen vid Danderyds sjukhus, där hon bland annat arbetar med svårt sjuka covid-patienter som behöver noninvasiv ventilation. Therese Djärv har gått från att arbeta 25–30 procent kliniskt till 100 procent. Hon ser arbetet med covid-19 som en viktig erfarenhet i sin roll som lärare.

– Vi kommer prata om det här för alltid. Därför är det jätteviktigt att vi som lärare är kliniska och får vara där det brinner. Då kan vi ta med studenterna till elden genom att vi berättar om det och visar patientfall.

 

Läs också:

Läkarstudenter: »Känns självklart att hjälpa till«

Kritik mot inställd VFU i Uppsala