Upplevd diskriminering på grund av kön, enligt Sylfs rapport.
»Så sent som i förra veckan blev jag kallad ’lilla kandidaten’ av en sköterska på mottagningen där jag just börjat. Detta trots tydlig röd skylt med text LÄKARE«, säger en kvinnlig ST-läkare i Sveriges yngre läkares förenings färska rapport »Upplevd diskriminering i underläkarkåren 2013«.
Sylf har tidigare konstaterat i sin AT-rankning att många underläkare känner sig diskriminerade (LT 38/2013). Nu analyseras för första gången problemet. I rapporten ingår, förutom svaren från AT-rankningen, även en enkätundersökning som ett urval ST-läkare har svarat på. Bilden som målas upp är dyster. Var tredje underläkare har upplevt diskriminering. Separerar man ST-läkarna från gruppen blir siffran ännu högre, hela 40 procent.
– Det är skrämmande, säger Sylfs ordförande Emma Spak.
– Vi ser det som en arbetsmiljöfråga. Upplever man sig diskriminerad tror vi inte att man mår bra på jobbet. Och då blir det svårare att ge sina patienter god vård.
Kön, ålder och etnisk tillhörighet är de vanligaste diskrimineringsgrunderna. Skillnaden mellan kvinnor och män är påtaglig. 30 procent av de kvinnliga underläkarna uppger att de upplevt sig diskriminerade på grund av kön. Bland de manliga underläkarna är det bara 6 procent.
– Unga kvinnor tas inte på allvar i sin läkarroll. Tidigare har man sagt att diskriminering mest förekommer i de manliga specialiteterna, men så är det inte. Det genomsyrar verkligen underläkarkåren som helhet, säger Kajsa Holmberg, utredningssekreterare för Sylf.
Kvinnorna i rapporten berättar om sjuksköterskor som inte följer deras ordinationer eller tilltalar dem med nedsättande epitet medan de »curlat« yngre manliga läkare». En del kvinnliga underläkare känner sig diskriminerade lönemässigt, andra upplever att de har svårt att få operationstillfällen eller behandlas sämre av handledare.
Trots att det numer är lika många kvinnor som män på läkarutbildningen verkar den manliga läkarnormen vara ingrodd, konstaterar Emma Spak.
– Att bli kallad »lilla gumman« en gång kan man kanske bortse ifrån även om man inte borde behöva det. Men när man får höra det för tjugonde gången är det inte roligt längre. Då blir det ett hinder i yrkesutövandet.
Hur går Sylf vidare nu?
– Det här blir startskottet för ett nytt projekt, »Lika rätt nu«, som vi ska arbeta med i år. Vi kommer fokusera på likarättsfrågan brett, både ur ett medarbetar- och ett patientperspektiv.
Läs även Debatt:
Var tredje underläkare har upplevt sig diskriminerad
Sylfs rapport bygger på data från två enkätundersökningar: Sylfs AT-rankning 2013 och Sylfs ST-enkät 2013. Enkäterna mäter inte den faktiska diskrimineringen, utan den upplevda. 1 512 personer svarade på AT-rankningen och 1 046 personer svarade på ST-enkäten.
»Som kvinna måste man kämpa mer«
Som kvinna får AT-läkaren Maria kämpa extra hårt för att bevisa sin kompetens. Men det värsta tycker hon är de äldre kollegornas inställning.
– Många säger: »Så här är det, vänj dig«.
Maria bär alltid en namnskylt där det står »underläkare«. Men en del läser bara de första bokstäverna och fyller i resten med förutfattade meningar. I slutet av utskrivningssamtalen händer det att patienterna frågar henne när doktorn ska komma.
– Och två gånger under samma dygn blev jag ombedd att hämta ett urinprov och städa upp ett rum eftersom vårdpersonal trodde att jag var undersköterska. Med patienter har jag överseende. Personalen blir jag mer irriterad och arg på, säger Maria.
Hon upplever att undersköterskor och sjuksköterskor hjälper de manliga läkarna mer än de kvinnliga. Att det finns en förväntan att en kvinnlig läkare ska vara extra omvårdande medan manliga läkare får beröm om de är det.
– Som kvinna måste man kämpa mer. Vara lite duktigare, lite trevligare och lite bättre.
Men mest besviken är hon på äldre kollegor som säger åt henne och andra unga kvinnor att vänja sig vid att bli sämre behandlade eftersom det »alltid varit så«.
– Det är sorgligt. Man måste kämpa själv på ett sätt som jag inte tycker att man ska behöva.
Fotnot: AT-läkaren heter egentligen något annat.
