I vilken utsträckning löper människor som haft problem med psykisk ohälsa i tonåren ökad risk att drabbas av sådana problem även i vuxenlivet? Det är den huvudsakliga frågeställningen i en studie som presenteras i tidskriften Lancet.

Studien har gjorts i Australien och omfattar 1 750 individer som följts från tonåren (genomsnittsåldern var 15,5 år när de inkluderades) och framåt avseende psykisk ohälsa. De har alla undersökts under perioden 1992 till 2008 och vid åtta tillfällen, både under tonåren och upp mot 30 års ålder, skattats enligt skalan CIS-R (Revised clinical interview schedule) som fokuserar på ångest och depression. Bland kohortens 821 män hade 236 ett värde på 12 eller mer på skalan vid något mättillfälle i tonåren, vilket innebär att individen uppfyller kriterier för »mental disorder« och bör få vård. Bland kvinnorna var andelen högre, 498 av de totalt 929 kvinnorna uppfyllde dessa kriterier någon gång under tonåren.

Tittar man på samtliga 734 individer (män och kvinnor) som någon gång uppfyllt kriterierna (dvs minst 12 poäng på CIS-R-skalan) i tonåren visade sig 60 procent också göra det vid minst ett mättillfälle i vuxen ålder. Men resultaten visar att hos dem som bara haft ohälsa under en kortare tid, vid ett mättillfälle och med en duration under sex månader, så var risken att drabbas i vuxen ålder lägre. 39 procent av männen och 54 procent av kvinnorna som uppfyllt detta uppvisade psykisk ohälsa vid någon mätning i 25–30-årsåldern.

Författarna sammanfattar resultaten med att episoder av psykisk ohälsa i tonåren är kopplade till ökad risk för psykiatriska besvär i 25–30 års åldern. Men i många fall, särskilt när det rör sig om kortare episoder, leder de inte till psykiska problem senare i livet. Besvären är i stället begränsade till just tonåren. En tolkning av detta är att snabba insatser för att minska durationen och begränsa konsekvenserna av psykiatrisk problematik i tonåren kan få stora effekter vad gäller att begränsa psykiatrisk morbiditet senare i livet.

Intressant att notera är onekligen den stora andelen unga där man sett psykisk ohälsa: mer än en tredjedel av männen och mer än hälften av kvinnorna uppfyllde kriterierna vid minst en av mätningarna i tonåren. Könsskillnaderna är omfattande. Till exempel noterades att 14 procent av männen uppfyllde kriterierna för psykisk ohälsa vid minst två mättillfällen i tonåren jämfört med 37 procent av kvinnorna.