De flesta invånare kommer antagligen att smittas av sars-cov-2 och insjukna i covid-19 [1]. Viruset är här för att stanna och vi måste hitta ett sätt att leva med situationen. Detta blir en särskild utmaning för äldre som lever självständigt ute i samhället och som instruerats att begränsa nära kontakter och hålla sig hemma. Mer realistiska rekommendationer för den här stora gruppen kräver kännedom om åldrandets biologiska och psykosociala aspekter.
Att presentera åldersrelaterade dödssiffror skapar en illusion av insikt. Att använda en godtycklig åldersavgränsning riskerar att framkalla en gradvis ökande risk för allvarlig sjukdom i en stegvis förändring, vilket medför fara för personer både över och under tröskeln.
Andelen dödsfall i covid-19 är stor hos individer över 70. Svårast drabbade är dock främst sköra äldre på särskilda boenden eller personer som har hemtjänst [2]. Personer över 70 som lever självständigt ute i samhället löper mindre risk att bli allvarligt sjuka än vad som framgår av kronologiska åldersanalyser.
Realistiska rekommendationer bör baseras på kunskap om äldre människors faktiska och varierande livssituationer. Äldre är en integrerad del av såväl familjeliv som samhället i stort och samhällsekonomin. En fjärdedel av alla 70-åringar och en tiondel av alla 77-åringar redovisade arbetsinkomst till skattemyndigheten 2018 [3]. De är också mor- och farföräldrar, informella vårdgivare och vänner. Mer än en fjärdedel av personer över 75 har ägnat sig åt ideellt arbete det senaste året [4]. Äldre ger viktigt stöd till fritidsnäringar samt som konsumenter på kaféer och restauranger.
Mer än hälften av alla över 80 år lever ensamma [5]. För många riskerar isoleringen inomhus att nöta på både den fysiska och mentala hälsan. Att gå ut ensam på promenad är en dålig ersättning för vardagliga aktiviteter som shopping eller att träna på gym. Digitala medier och andra tekniska lösningar kan aldrig till fullo ersätta fysisk kontakt med familj och vänner, som har avgörande betydelse för att motverka minnesförlust och psykisk insufficiens, speciellt vid syn- och hörselnedsättning.
Åldrandets olikheter är påtagliga. Som i vilken kris som helst är det de fattiga och marginaliserade som får ta den hårdaste smällen [6]. Social isolering i en liten lägenhet, låg pension och få kontakter med omvärlden är verklighet för en stor del av våra äldre. Beslutsfattarna måste säkerställa att åtgärder för att kontrollera covid-19 inte förvärrar livssituationen för redan sårbara grupper.
Rekommendationen att alla äldre personer ska hålla sig hemma är ett uttryck för negativa stereotyper som utgår ifrån att äldre är passiva, sårbara och beroende av andra. Den riskerar att ytterligare begränsa personlig frihet och förstärka den sociala, ekonomiska och politiska marginaliseringen. Åtgärder för att skydda äldre från covid-19 behöver inriktas på hur vi kan främja ett aktivt, meningsfullt och tillfredsställande liv trots pandemin. Bättre kunskap om äldres livsvillkor behövs alltså som grund för nya rekommendationer. Vi föreslår att
- äldre engageras (enskilt eller via pensionärsorganisationer) i diskussioner om hur man realistiskt och varaktigt kan skydda sig utan att behöva vara isolerad
- äldre människors olika livsvillkor och levnadsförhållanden beaktas i nya och hälsofrämjande rekommendationer
- nya rekommendationer måste stärka de äldres egen handlingskraft
- nya rekommendationer ger bättre underlag för att väga riskerna för covid-19 mot ett hälsofrämjande socialt och fysiskt aktivt liv.