I februari kunde vi se otäcka bilder från Wuhan med döda människor i väntrum och på trottoarer. Enormt pressade förhållanden i Italien och Spanien uppstod bara veckor senare. Skulle situationen bli lika katastrofal även i Sverige, kunde man då undra. Men vi hade blivit varnade, och ett omställningsarbete genomfördes snabbt för att åstadkomma en enorm ökning av intensivvårdskapaciteten. Utan att på minsta sätt negligera det mycket stora antal döda vi har även i Sverige till följd av covid-19 kan man konstatera att intensivvården hittills räckt till och klarat sitt uppdrag. Det är något som alla som varit verksamma i detta ska ha en stor eloge för.
Omställningen har haft ett pris, inte minst vad gäller patienter som fått stå tillbaka när tuffa prioriteringar gjorts. Förhoppningsvis har detta inte medfört dödsfall som annars skulle ha kunnat undvikas, men det är förstås ändå mycket illa för människor att behöva få en viktig operation uppskjuten. På grund av de växande köer till annan vård som byggts upp kommer belastningen på sjukvården att vara hög över lång tid framöver, även när antalet covid-19-fall minskat.
Vi har mycket att lära om covid-19, och Läkartidningen har fått många manus insända till vår avdelning för klinik och vetenskap. Vi försöker att hantera dessa så snabbt det går för att sprida ökade kunskaper om denna infektion som har ett så varierande och i många fall allvarligt förlopp.
