Parviz var trippelspecialist och arbetade med palliativ slutenvård vid Sollentuna sjukhus. Han insjuknade i mitten av april och fördes till sjukhus där han testades positivt för covid-19. Parviz vårdades på intensivvårdsavdelning och flyttades senare till ecmo-avdelningen vid Nya Karolinska i Solna. Men i förra veckan somnade han in. Läkartidningen avstår från att skriva hans efternamn, då familjen önskat att det inte ska stå med.
– Det är en oerhört stor förlust för oss. Han var en skicklig kliniker och en omtyckt medarbetare, säger Jonas Lundqvist, patientområdeschef för Avancerad sjukvård i hemmet (ASIH) och palliativ vård vid Capio, och som känt Parviz i flera år och under en tid varit hans närmaste chef.
Hur Parviz smittats är inte klarlagt. Enligt Capios bedömning har han inte exponerats för smittade personer i sin tjänstgöring.
– Vi har inte vårdat någon med verifierad covid-19 på den här vårdavdelningen. Det finns ett enda bekräftat fall i personalgruppen. Så vi har inga indikationer på att han skulle ha blivit smittad på arbetsplatsen, säger Jonas Lundqvist.
Han påpekar att sjukhuset hela tiden har haft tillgång till skyddsmateriel och följt Folkhälsomyndighetens riktlinjer. Patienter som misstänkts varit smittade har behandlats som om de vore det till negativa provsvar inkommit.
– I och med att det är en palliativ vårdavdelning, med en stor andel cancerpatienter där symtomen kan skifta väldigt, är det klart att man provtar vid minsta misstanke.
Parviz började utbilda sig till läkare redan som 17-åring i Iran. 1989 kom han till Sverige och började efter några veckor arbeta vid Karolinska universitetssjukhusets blodcentralsverksamhet.
Han utbildade sig till specialist i allmänmedicin, men började senare arbeta vid Bromma sjukhus och tog en andra specialistexamen i geriatrik. Efter en tredje specialisering i palliativ medicin arbetade han bland annat på Sabbatsbergs sjukhus innan han kom till Sollentuna sjukhus.
– Han hade en stark personlighet och skapade trygghet runtomkring sig. Han hade hög arbetsmoral och var ansvarsfull, säger hans fru Marjan, som själv är enhetschef på ett sjukhus i Stockholm.
Hon berättar hur han brann för sina patienter och hur viktiga både de och deras anhöriga var för honom.
– Vi brukade inte prata om jobbet hemma, men vissa patienter påverkade honom mycket. Det kanske var de som var unga eller som hade barn, och bara hade veckor kvar. Då blev han upprörd, säger Marjan och fortsätter:
– Oavsett om han hade jour eller inte – om han tyckte att det behövdes, kunde han på en lördag ringa anhöriga och trösta dem.
Parviz blev 58 år.
