Av cirka 6 500 nya fall av kolorektalcancer årligen i Sverige botas ungefär 3 900 patienter, vilket gör diagnosen till den vanligaste cancerformen med bot för båda könen. Många patienter drabbas dock av somatiska och psykosociala bieffekter av operationer och eventuell neoadjuvant respektive adjuvant terapi.

Den brittiska CREW-studien (Colorectal wellbeing) är en av de första som prospektivt, med start preoperativt och under 5 år (8 mättillfällen), följer patienternas självrapporterade livskvalitet. En intention är också att identifiera faktorer efter diagnos men före operation och vid 24 månader som predestinerar utfallet efter 5 år och eventuellt kan föranleda intervention.

Man använde främst den validerade QLACS (Quality of life in adult cancer survivors scale) kompletterad med flera andra, såsom EORTC QLQ-30 och EQ-5D. Totalt 1 017 patienter rekryterades från 29 kliniker i Storbritannien, varav 861 kunde delta vid baslinjeundersökningen och 526 vid 5-årsmätningen. Svarsfrekvensen låg mellan 71 och 88 procent.

Baslinjefaktorer prediktivt associerade (multivariat logistisk analys) med försämrad livskvalitet var minst två komorbiditeter, neoadjuvant terapi, sämre social situation, låga nivåer av självförtroende samt förhöjda negativa respektive sänkta positiva poäng på affektskala. Negativa prediktorer vid 24 månader var hög ålder (81 år och äldre), höjda negativa respektive sänkta positiva affektpoäng, »fatigue« och bristande kognitiv funktion, medan adjuvant terapi var en positiv prediktor.

Det summerade medelvärdet för livskvalitet ökade från den preoperativa mätningen till 15 månader postoperativt för att därefter plana ut. Efter 5 år kvarstod hos cirka 30 procent av patienterna sänkt livskvalitet jämfört med baslinjemätningen, medan den hos cirka 32 procent var oförändrad och hos cirka 38 procent förbättrad.

En väsentlig slutsats är att systematisk mätning av kolorektalcancerpatienters (och rimligen även andra cancergruppers) livskvalitet preoperativt och under de första 2 postoperativa åren ger möjlighet att identifiera prediktiva riskfaktorer hos den enskilde, av vilka flera rimligen kan bli föremål för intervention. Det är också notabelt att cirka en tredjedel av patienterna fortfarande rapporterar sänkt livskvalitet 5 år postoperativt, trots att cancern är botad. Författarna rekommenderar att enheter som handlägger patienter med kolorektalcancer utför individuella mätningar av deras livskvalitetsvariabler.