Regeringen anser att regionerna måste öka takten när det gäller provtagning för covid-19. Målsättningen är det i mitten av maj ska genomföras 100 000 tester i veckan för pågående infektion, och tanken är att det ska ske utifrån en särskild prioriteringsordning som Folkhälsomyndigheten tagit fram.
I första hand ska sjuka som lagts in för vård, individer i riskgrupp och boende inom omsorg och på institutioner testas. Därefter kommer vårdpersonal sjukskrivna med symtom, där tanken är att man snabbare ska kunna återgå i arbete vid ett negativt provsvar.
Prioritetsgrupp 3 och 4 innefattar personal inom övrig samhällsviktig verksamhet samt övriga relevanta delar av samhället.
Men än så länge är man långt från målet. Under förra veckan analyserades knappt 30 000 prov.
För att få fart på testningen utsåg regeringen förra veckan Harriet Wallberg, tidigare bland annat rektor för Karolinska institutet, till nationell testkoordinator.
Hon uppger för Läkartidningen att arbetet hittills gått ut på att kartlägga hur långt regionerna kommit i arbetet, var det finns flaskhalsar och om det finns saker som Folkhälsomyndigheten kan bistå med.
– Testkapaciteten finns. När det gäller att testa patienter och sjuka individer så fungerar det utmärkt. För prioritetsgrupp 2, vårdpersonalen, har en del regioner kommit långt, andra inte så långt. Där gäller det att få igång det ännu mer. Sedan har vi den tredje gruppen personal med samhällsviktiga funktioner. Generellt sett har man inte kommit så långt där, säger Harriet Wallberg.
Enligt henne handlar det om att regionerna nu måste bygga upp två olika testspår.
– Det ena är det rent medicinska där man tar prov på patienter som kommer in och analyserar det på labbet på sjukhuset och för in det i journalen. Det spåret fungerar och det måste fungera. I det spåret testas en del personal i vård och omsorg också.
Problemet, enligt Harriet Wallberg, är risken för undanträngningseffekter.
– Man får inte chocka den linjen med prioritetsgrupp 3 och 4 så att det inte finns möjlighet att testa patienter. Därför måste alla regioner komma igång med ett andra spår som går ut på att man analyserar på labb utanför sjukhuset där man har en annan kedja som inte har undanträngningseffekten. Det vill säga att man använder andra reagenser, metoder och så vidare för att inte konkurrera med det rent medicinska spåret.
Kan man säga något om vilka regioner som är framme med ett andra spår?
– Det är den kartan vi håller på med, och den hoppas vi vara klara med om någon vecka eller så, men redan nu står det klart att man kommit olika långt helt enkelt.
Är det möjligt att nå målet om 100 000 tester per vecka?
– Det är jag övertygad om. Som sagt, testkapaciteten finns. Egentligen är det logistiken som begränsar. Det handlar om att digitalt kunna skicka information. Det vill säga ha en fungerande kedja från att ha någon som remitterar in med personnummer, genomför testet, analyserar provet och att svaret hamnar i journalen. Det får inte bli fel i den kedjan så någon får fel information, till exempel. Det är nog den största flaskhalsen.
Men det finns ytterligare en flaskhals och det handlar om att få ut testerna där de verkligen behövs.
– I Stockholm kanske det inte är så svårt, men vi är ett avlångt och stort land. Det gäller att få ut det så att det finns tillgängligt och att det finns personal som tar de här testerna. Ska man testa personer på äldreboende och sådant så kan man inte köra in dem till någon sorts »drive-in«, utan då måste det finnas mobila team, exempelvis.
Harriet Wallberg betonar också att det inte bara handlar om att nå 100 000 tester per vecka.
– Det är inte siffran i sig som är viktig, utan det är att testen gör nytta. Testen gör vi för att rädda liv genom att hindra smittspridning, och den andra målsättningen är helt enkelt att kunna hålla samhället igång.
(uppdaterad 2020-05-20)
