Egenreferat. Det har länge funnits en stor oro inom den samiska miljön över självmordsförekomsten, särskilt bland de renskötande samerna. Två kluster av självmord i ett par samebyar under det tidiga 2000-talet gjorde frågan akut, och en rad aktiviteter initierades för att ta reda på mer om självmordsproblematik och psykisk ohälsa samt försöka minska suicidrisken bland samerna. En rapport från den glesbygdsforskningsenhet som förut fanns i Vilhelmina visade en förhöjd suicidincidens bland renskötande samiska män, men inga närmare detaljer vad gäller möjliga riskfaktorer.
Vi har varit engagerade i ett forskningsprojekt där vi närmare har studerat självmord bland renskötande samer i Sverige. Vi har utgått från den population som Vilhelminastudien identifierade, det vill säga renskötande samer som suiciderat under åren 1961–2000, och kompletterat detta material med suicidfall under perioden 2001–2017, identifierade med hjälp av nyckelinformanter i den samiska miljön.
Totalt fann vi 50 suicidfall under hela perioden, varav 43 var män. Medelåldern hos de döda var 37,4 år med en topp i gruppen 20–29 år. De flesta suicid ägde rum under perioden 1981–1990, därefter har suicidtalen minskat. Hälften av suiciden inträffade i Norrbotten, där majoriteten av renskötande samer finns (cirka 80 procent). Skjutning var den vanligaste metoden bland männen (63 procent), följt av hängning (26 procent). Samtliga fall efter år 2000 hade en blodalkoholkoncentration över 0,2 g/l. De flesta suicid inträffade i maj (renarnas kalvningsperiod) och november (inledningen av vinterperioden). Vi fann betydande regionala skillnader i suicidincidens, med de högsta talen i Jämtland/Härjedalen, följt av Västerbotten, och de lägsta i Norrbotten.
I artikeln för vi utförliga resonemang om tänkbara faktorer bakom den stora könsskillnaden, de regionala skillnaderna, metoderna och alkoholens roll. En rimlig slutsats är att renskötarna är en mycket sårbar grupp och att det finns anledning att utveckla suicidpreventiva strategier riktade särskilt till de renskötande männen. Renskötselns generella villkor bör också uppmärksammas och förbättras.
Att alkohol och depression är de tyngsta faktorerna bakom mäns suicid vet vi i modern tid sedan Jan Beskows avhandling 1979 och framåt. Att kartlägga förekomsten av alkoholberoende (notoriskt underrapporterat i dödsorsaksintygen) blir därför viktigt i det preventiva arbetet. Men att göra alkohol svåråtkomlig och dyr brukar inte uppskattas av väljarkåren, och kommunpolitiker brukar inte jubla över utredningsförslag att överföra ansvaret (och pengarna) för vård av alkoholberoende från socialtjänsten till regionerna, där kunskapen finns (senast Gerhard Larssons gedigna SOU 2011:35.
