Egenreferat. Femton procent av Sveriges befolkning behandlas med hämmare av angiotensinkonverterande enzym (ACE) eller angiotensinreceptorblockerare (ARB) på grund av bland annat högt blodtryck och hjärtsvikt. För de allra flesta är dessa läkemedel säkra och effektiva, men en liten andel – 0,2–0,7 procent ACE-hämmarbehandlade och 0,1–0,2 procent ARB-behandlade – drabbas av biverkningen angioödem, även kallat angioneurotiskt ödem. Angioödem yttrar sig vanligen som en svullnad i huvud- och halsregionen och kan bli livshotande om andningen påverkas. Reaktionen kan inträffa från dagar upp till flera år efter insättning av det aktuella läkemedlet. I jämförelse med andra befolkningsgrupper löper afroamerikaner större risk att drabbas av angioödem, vilket talar för att genetiska faktorer kan ha betydelse för uppkomsten av biverkningen.
Forskargruppen Swedegene har undersökt om genetiska faktorer är associerade med risk för angioödem under behandling med ACE-hämmare och ARB i en helgenomundersökning (genome-wide association study, GWAS). Vi studerade 173 patienter som utvecklat angioödem, varav 142 under behandling med ACE-hämmare, 29 under behandling med ARB och 2 under behandling med både ACE-hämmare och ARB. De jämfördes med 4 890 kontrollindivider och med 1 345 patienter som använt ACE-hämmare utan att ha diagnostiserats med angioödem. Studien visade att variation i den kalciumberoende kaliumkanalgenen KCNMA1 var signifikant associerad med angioödem (oddskvot 2,5, P = 4,2 × 10-8) [1]. I en internationell metaanalys var oddskvoten för angioödem 1,62 per genvariant av KCNMA1, vilket talar för 2,62 gånger riskökning hos homozygota bärare av genvarianten.
I vår tidigare kliniska studie av biverkningar till ACE-hämmare hade patienter med angioödem oftare samtidig medicinering med kalciumantagonister jämfört med dem som reagerade med hosta (oddskvot 3,7, P = 1,7 × 10-5) [2]. Kalcium spelar en viktig roll för aktivering av kalciumberoende kaliumkanaler. Kalciumantagonister minskar inflödet av kalciumjoner till cellen via kalciumkanaler. Fler studier behövs dock för att utröna om behandling med kalciumantagonister påverkar kalciumberoende kaliumkanaler och risk för angioödem. I framtiden hoppas vi att våra genetiska och kliniska resultat kan bidra till precisionsmedicinsk behandling av högt blodtryck och hjärtsvikt.