I mitten av maj fick Richard Gunterberg symtom på covid-19 med feber och andningsbesvär. Ett test visade positivt för infektionen och efter några dagar hemma blev han allt sämre.
– Jag hade den lilla fördelen som läkare att jag hade fått låna en pulsoximeter av en narkoskollega. När min saturation var så låg som 82 samtidigt som jag hostade och mådde dåligt, då sa min fru: »Du måste åka till sjukhuset«, säger Richard Gunterberg till Läkartidningen.
Från hemmet blev det ambulans till akutmottagningen på Södra Älvsborgs sjukhus i Borås, samma sjukhus där han själv är verksam.
– Det var lite surrealistiskt när det kommer in två människor med stora masker och grejer.
Han blev inlagd på infektionsavdelningen, men efter någon dag försämrades hans tillstånd och han flyttades vidare till intensivvårdsavdelningen.
– Där satte de in central venkateter i halsen, de skulle ha en artärnål i armen och sedan skulle jag ligga på magen med högtryckscirkulation med fukt och syrgas. Det var jobbigt som sjutton, och jag var ledsen och tagen.
I det läget önskade han att han varit utan sina medicinska kunskaper som läkare.
– Jag frågade någon läkare där vad mitt CRP var. Det var 490. Jag har varit läkare i nästan 40 år och jag har haft många patienter som har haft svåra infektioner, men jag har aldrig sett ett så högt värde.
Richard Gunterberg fortsätter:
– Då tänkte jag att det här aldrig kommer att gå. Jag kommer naturligtvis inte hem mer, utan jag får räkna med att mitt liv är färdigt nu. Jag hade en dödsångest som inte går att beskriva i ord.
När det var som värst bad han att få prata med chefen för Iva som han känner sedan tidigare.
– Jag hade tänkt säga till honom att lägga mig i en respirator så att jag åtminstone är medvetslös, för det var så jobbigt. Jag ville inte dö på det viset. Jag ville inte plågas till döds.
– Samtidigt minns jag den kärleken och den omvårdnaden och de klapparna på kinden som sköterskan gav mig då. Den värmde och gav mig styrka på något vis. Hon fick mig att tro på att det här ska gå bra.
Richard Gunterberg blev aldrig så sjuk att han behövde bli intuberad och nedsövd.
– Det ska jag vara glad för nu i efterhand, för efter åtta nätter på Iva så blev jag bättre och fick komma tillbaka till infektionsavdelningen.
I samband med att han lämnade Iva bestämde sig Richard Gunterberg för att skriva ett brev till vårdpersonalen för att visa sin tacksamhet för den vård och omsorg som han fick.
– Målet med brevet var att verkligen visa min uppskattning för dem som jobbar med de här patienterna. Vi ska vara tacksamma för de sköterskor som jobbar med den här sjukdomen. De är som änglar mot oss som blir väldigt utsatta, och de utsätter sig också själva för risk att bli smittade i den miljön. Det är naturligtvis påfrestande både psykiskt och fysiskt.
Totalt blev det 16 dagar på sjukhus. Nu har Richard Gunterberg varit hemma i omkring två veckor och han får hjälp med rehabiliteringen av sin fru som är sjuksköterska. Han är på bättringsvägen även om konditionen inte ännu är densamma som förut.
– Jag hoppas att jag ska vara så pass bra att jag kan vara tillbaka i september. Jag är fortfarande anställd på ortopeden. Visserligen jobbar jag inte mer än tre dagar i veckan, men vi får se hur det blir. Jag har inte bestämt det ännu.
Richard Gunterberg vill uppmana sina läkarkollegor att vara försiktiga och följa alla råd och rekommendationer kring covid-19.
– Sedan är det aldrig fel att ha en pulsoximeter hemma. De är inte så dyra och det kan vara livräddande.
(uppdaterad 2020-06-29)
