När Läkartidningen pratar med Markus Castegren, som är överläkare och forskningsansvarig vid anestesikliniken på Mälarsjukhuset, har Region Sörmland ingen patient på IVA med covid-19. När det var som värst låg 50 patienter i respirator, berättar han.

– Det var makalöst jobbigt då.

Han bedömer att det under hela perioden när det var tuffast låg 25–30 patienter i respirator, att jämföra med normalläge då 2–3 patienter vårdas i respirator på de 6–7 intensivvårdsplatser som finns på Mälarsjukhuset.

– Vi hanterade faktiskt en 20-faldig ökning av IVA-patienter, men det har fungerat eftersom vi har korta beslutsvägar i Sörmland. Vi var bara tvungna att lösa uppgiften. Jag är jätteimponerad av Sörmlands arbete, säger Markus Castegren, som under pandemin också har arbetat som länsbakjour för regionens intensivvård tillsammans med fyra andra läkare.

Man fick en del hjälp när belastningen blev för hög både med att andra regioner kunde ta emot patienter men också av personal utifrån.

– Jag tror att när det var som värst flyttades 20 patienter i en och samma vecka till andra regioner. Det är barockt att utsätta patienter för det. Man borde flytta personal i stället för patienter, säger Markus Castegren.

Han är kritisk till att det inte finns mer nationell samordning.

– Det är lite konstigt att det inte finns samordning, det är katastrofalt. Varje region har fått klara sig själva. Ett nationellt stöd hade varit bra. Och om man inte syns i debatten, som ofta förs i Stockholm, då får man inget stöd.

Han hyllar sina »skitduktiga« kollegor som nu alla får, eller har fått, fyra veckors semester, mycket tack vare att situationen på sjukhusen har blivit bättre snabbare än förväntat.

– Jag kände mej riktigt riktigt trött i maj, extremt utarbetad, men man klarar det man måste. Flera kollegor har varit ännu tröttare än jag. Nu har jag fått tillbaka massor med energi.

I Folkhälsomyndighetens värsta scenario hade man räknat på att regionen skulle ha upp till 20 inneliggande patienter på IVA, enligt Markus Castegren, en siffra som alltså steg upp till 50 under den mest intensiva tiden.

– Det var det svåra, att vi hade så liten möjlighet att förbereda oss.

Det blev en stor omställning för många medarbetare när coronan slog till, och störst blev den för intensivvårdssjuksköterskorna, tror Markus Castegren.

– De fick ta ett steg tillbaka och handleda, men det var nödvändigt för att ta hand om kompetensen. Som läkare är man mer van att delegera, men nu fick sjuksköterskorna ta ett jättestort handledaransvar. Jag tror att många tyckte att det var stressigt, och jobbigt att behöva släppa kontrollen, men samtidigt jättespännande.

– Och de som kom nya till IVA hann inte få någon utbildning, utan kastades bara rakt in i lejonkulan. Vi fick ett samarbete som var helt fantastiskt och där alla tog en aktiv roll.

Nu har nästan alla medarbetare som har varit omplacerade under pandemin gått tillbaka till sina ordinarie arbetsställen, men Markus Castegren hoppas att man ska ta tillvara på den nyvunna erfarenheten.

– Intensivvårdskunskap är ju en bristspecialitet från början, men nu har många fått en rejäl kunskap om detta som jag hoppas att vi kan ta tillvara på och använda i Sörmland.

Och personalen verkar ha hållit sig hyfsat frisk.

– Oväntat få i personalen har insjuknat i covid-19, men korttidssjukskrivningen ökade lite. Det kan ju bli psykiatriska bekymmer i efterhand, men det är inget vi har sett än.

Nu har man annan vård på kö som har fått stå tillbaka, en så kallad coronaskuld, till exempel patienter som inte har fått sin canceroperation i tid och som i och med det har blivit sämre. Markus Castegren menar att det borde finnas nationella väntelistor eftersom regionerna har drabbats så olika hårt av pandemin.

– Det känns orättvist att man får vänta längre bara för att man bor i en hårt drabbad region. De regioner som har möjlighet borde kunna ta emot patienter, så även här skulle vi behöva en nationell samordning för att inte skapa ohälsa.

Vad har han då lärt sig av den här våren och sommaren?

– Oändligt mycket! Att det inte går att göra prognoser. Vi hann inte förbereda oss, och de planer som fanns var inte relevanta.

– Men den viktigaste lärdomen är att man klarar vad som helst. Det här som vi har gjort borde ha varit omöjligt, men människor adapterar sig och löser uppgiften. Jag är djupt imponerad och jättestolt över vår sjukvård!

Läs även:
Läkare i Sörmland: »Trots det extrema läget har vi inte kaos«