Coronaepidemin har orsakat omfattande neddragningar och omdirigering av resurser i den brittiska sjukvården, liksom färre patienter som söker på grund av symtom. Författarna till en studie har gjort den första modelleringen av effekterna av försenad diagnostik på cancermortalitet, baserad på registrerade populationsdata i England avseende bröst- (cirka 32 600 fall), kolorektal- (cirka 25 000 patienter), esofagus- (drygt 6 700 fall) och lungcancer (cirka 29 300 patienter) i åldrarna 15–84 år. Studien använder en validerad metod på vilken man applicerar tre olika så kallade »reallocation«-scenarier. Dessa bygger på hittillsvarande trender, och att enbart akutdiagnostik och de så kallade »2-week-wait«-diagnosvägarna (närmast motsvarande de svenska standardiserade vårdförloppen) är aktiva i olika definierade omfattningar upp till 1 år från mars 2020. Utfallet värderas efter 1, 3 respektive 5 år jämfört med perioder före pandemin med motsvarande uppföljningstider.

För de tre olika scenarierna ses en kumulerad ökad mortalitet efter 5 år varierande mellan 7,9 och 9,6 procent för bröstcancer, 15,3–16,6 procent för kolorektal cancer, 4,8–5,3 procent för lungcancer och 5,8–6,0 procent för esofaguscancer. För lung- respektive esofaguscancer sker den huvudsakliga mortalitetsökningen redan år 1, beroende på mer avancerade stadier. För de fyra cancerformernas kohorter motsvarar detta 3 291–3 621 fler dödsfall år 5 eller totalt 59 204–63 229 förlorade levnadsår beroende på scenario.

Författarna påpekar att de inte har värderat effekterna av suboptimal och uppskjuten onkologisk terapi, inte heller av ökad tidsåtgång till följd av skyddsåtgärder mot smittspridning vid olika undersökningar och konkurrens om kvarvarande diagnostisk kapacitet.

Författarna framhåller behovet under den ännu pågående pandemin av snara beslut om den fortsatta logistiken avseende diagnostik inom cancerområdet, vikten av information till allmänheten att söka sjukvård vid cancersymtom, evidensbaserad information till sjukvården om hur patienter med misstänkt cancer ska handläggas och metoder för att öka den diagnostiska kapaciteten.

Motsvarande studier i Sverige är påkallade snarast, följda av nationella riktlinjer av den typ som efterfrågas i studien, lämpligen från Folkhälsomyndigheten.