I veckan fick Myndigheten för vård och omsorgsanalys i uppdrag av regeringen att kartlägga tillgänglighet och kvalitet i primärvården på landsbygden. Myndigheten ska även analysera hur primärvården i glesbygdsområden kan utvecklas.

– Med en ökad kunskap om de varierande förutsättningarna på landsbygden kan vi på sikt förbättra för invånare och patienter. En stark primärvård är viktig för en jämlik hälsa i befolkningen och därför behöver vi kunna lita på den i hela Sverige, sa socialminister Lena Hallengren (S) i ett pressmeddelande i samband med att uppdraget presenterades.

Vårdanalys ska särskilt undersöka förutsättningarna för digitala lösningar och hur kompetensförsörjningen – som i dag är ett av de stora problemen – kan förbättras. Man ska även föreslå »kostnadseffektiva åtgärder« för att utveckla primärvården på landsbygden och öka tillgängligheten, göra en internationell utblick samt lyfta fram goda exempel på lösningar som redan finns i Sverige.

Utredningen är en glad nyhet, tycker Lars Agréus som är vetenskaplig sekreterare i Svensk förening för glesbygdsmedicin.

– Det är jättepositivt att man vill lyfta fram att primärvård i glesbygd kräver en annan typ av vård än i städer.

Lars Agréus är specialist i allmänmedicin, professor och fortfarande verksam några dagar i veckan som distriktsläkare vid Öregrunds vårdcentral i Uppland trots att han egentligen passerat pensionsåldern.

Primärvården på landsbygd och primärvård i städer skiljer sig åt på flera sätt, menar han. På landsbygden har primärvården en bredare och viktigare position i vårdkedjan.

– På landsbygden arbetar man – kan jag tycka – på ett mer idealiskt sätt inom primärvården. Även om man inte har områdesansvar, så jobbar man ofta inom ett definierat område. Sjukvården är inte heller lika anonym som i stan utan man jobbar mer i synliga nätverk.

I glesbygd krävs en annan beredskap och kunskap eftersom vårdpersonalen möter ett bredare panorama av sjukdomar och patienter. En glesbygdsdoktor bör exempelvis ha kunskap i akutmedicin, akutkirurgi och katastrofmedicin.

– I stan kommer det sällan in någon med bröstsmärtor till en vårdcentral men på vischan söker patienter för vad som helst, säger Lars Agréus.

Primärvården kan även komma ett spela en viktig roll vid allvarliga olyckor eller katastrofer. Lars Agréus tar upp den svåra bussolyckan i Sveg 2017, där tre personer omkom, som ett exempel. Med cirka 15 mil till närmaste sjukhus fick hälsocentralen en avgörande roll och tog emot 32 passagerare.

Samtidigt finns det en del aspekter som kan göra det enklare att jobba som läkare på en mindre ort, tror han. Anonymiteten i större städerna gör till exempel att psykosociala underliggande faktorer kan vara svårare att förstå sig på.

I Göran Stiernstedts utredning »Digifysisk vårdval« konstateras det att förutsättningarna att bedriva vård i glesbygd är särskilt svåra, bland annat för att möjligheterna att rekrytera personal är sämre. I utredningen nämns ordet glesbygd 157 gånger, och Vårdanalys föreslås även få i uppdrag att undersöka vilken sjukvård glesbygdsbor vill ha och vad som krävs för att vårdpersonal ska vilja arbeta i glesbygdsområden.

Lars Agreus anser att det behövs en skräddarsydd utbildning för distriktsläkare som ska arbeta i glesbygden och en mer riktad rekrytering för att hitta personer som kommer vilja bosätta sig »på vischan«.

– Vi har ingen officiell utbildning för att arbeta i glesbygd i Sverige. En del andra länder har det, säger han och lyfter fram Northern Ontario School of Medicine i Kanada som ett gott exempel. Där utbildas läkare för att jobba i glesbygd. Antagningsprocessen är också strategiskt riktad mot studenter från glesbygden, eftersom erfarenheter visar att de är mer benägna att vilja arbeta kvar som läkare i områden där de har sina rötter.

Umeå universitet startade ett samarbete med Northern Ontario School of Medicine 2016, där svenska läkarstudenter fick möjlighet att åka till Kanada och vice versa. 2018 öppnade läkarutbildningen i Umeå även upp ett särskilt glesbygdsspår, som nu testas i pilotform. Det innebär att två studenter per termin får fördjupa sig inom glesbygdsmedicin och gör kliniska placeringar i Lycksele och Storuman.

– Det är bra om läkarstudenter så tidigt som möjligt identifierar sig med det här sättet att jobba på, säger Lars Agréus.

Vad behövs det mer för åtgärder för att stärka primärvården i glesbygden?

– På många ställen behöver man tillföra mer ekonomiska muskler eftersom man har knepigare patienter och mer akuta grejer, säger han och fortsätter:

– Man måste också förstå att varje doktor inte kan ha lika många listade. Kanske max 1 000 patienter per läkare.

Att bygga upp en bättre digital struktur är ytterligare en viktig del, tycker Lars Agréus.

Vårdanalys ska redovisa uppdraget senast i november nästa år. Uppdraget är en del av regeringens primärvårdsreform och januariavtalet.