I USA växte problemen med barnfetma explosionsartat från 1960-talet och framåt men ökningen tycks under senare år ha avstannat, dock på mycket höga nivåer. Foto: Fotolia

I New England Journal of Medicine har en grupp forskare undersökt incidensen av barnfetma i USA. Till frågorna man försökt svara på hör bland annat om fetma i 5–7 års ålder predisponerar för fetma i tonåren. Författarna har tittat på data från över 21 000 barn som från 1998 följts avseende övervikt/fetma. 1998 var barnen i genomsnitt 5,6 år och de har sedan följts till 2007 då de var i genomsnitt 14 år. Det visade sig att 14,9 procent av barnen klassades som överviktiga vid mätningen 1998 (gränsen för övervikt och fetma räknat i BMI beror på ålder och kön hos barn, till skillnad från vuxna där gränsen är 25 respektive 30) och 12,4 som feta. Alltså var mer än var fjärde 5-åring överviktig eller fet.

Andelen överviktiga/feta ökade sedan stadigt i takt med att barnen blev äldre men utvecklingen tycktes plana ut efter 11 års ålder. Vid 14 års ålder var 20,8 procent feta och 17,0 procent överviktiga. Ingen statistiskt signifikant ökning i andelen barn med fetma skedde från 11 till 14 års ålder.

Att fetma tycks följa med från barndomen och framåt illustreras av att bara 13 procent av samtliga med fetma vid 14 års ålder hade varit normalviktiga vid 5 års ålder. En slutsats av detta är enligt författarna att särskilda preventiva insatser bör riktas mot barn som är överviktiga/feta redan i 5-årsåldern. Forskarna såg dessutom ett socioekonomiskt mönster där övervikt/fetma var mindre vanligt förekommande hos barn till föräldrar med hög inkomst. Därtill noterades att övervikt/fetma var ett större problem bland barn med latinamerikanskt ursprung (hispanics). I USA växte problemen med barnfetma explosionsartat från 1960-talet och framåt men ökningen tycks under senare år ha avstannat, dock på mycket höga nivåer.