Uppsving för digitala besök på sjukhus

– Vi hade väldigt begränsat med besök under våren, vi kände att köerna växte och att vi behövde göra något. Då var en digital lösning väldigt bra, berättar Dennis Sulander, ST-läkare i klinisk genetik vid Universitetssjukhuset i Linköping.

Hans klinik utför diagnostik av genetiskt betingade sjukdomar och ger vägledning till patienter och friska personer i familjer med ärftliga sjukdomar. Men med pandemin kom kraftiga restriktioner för mottagningsverksamheten och patienter hörde av sig och ville skjuta på besöken.

Klinikens uppdrag gäller inte bara Östergötland utan hela sydöstra sjukvårdsregionen, vilken även innefattar Jönköpings och Kalmar län. Upptagningsområdets storlek var också en av anledningarna till att digitala besök har diskuterats tidigare.

– Vi hade pratat om digitalisering och videobesök under ganska lång tid, men arbetet gick mycket långsamt och var inte högt prioriterat, berättar Ekaterina Kuchinskaya, överläkare på Klinisk genetik.

Men det ändrades fort när pandemin ställde saken på sin spets. Eftersom regionen redan tidigare infört digital mottagning på andra håll i sjukvården, fanns teknik och erfarenhet i organisationen. Från beslut till praktik tog det bara någon vecka.

– Det fungerade jättebra, så vi kunde nästan ha samma verksamhet som vanligt, med viss begränsning så klart. Jag kan inte säga att det till fullo ersätter ett fysiskt besök, men det är ett väldigt bra komplement i vardagen, säger Ekaterina Kuchinskaya.

En stor bidragande anledning till att Klinisk genetik införde digitala möten just nu var Rebecka Pestoffs doktorandprojekt. Hon är genetisk vägledare på enheten och forskar om vägledning via video. I det ingick att göra en pilotstudie.

– Den fick en kickstart i och med att corona satte stopp för vår vanliga verksamhet med fysiska besök, säger Rebecka Pestoff.

Hon tycker att det har gått bra med de digitala besöken och tror att de kommer att bli en naturlig del av mottagningens verksamhet, tillsammans med telefon och fysiska besök.

– Jag tror att den här specialiteten är ypperligt lämpad för videosamtal, säger hon.

Men det finns också begränsningar i möjligheterna till somatiska undersökningar. En del vårdmöten lämpar sig inte för annat än ett fysiskt möte. Därtill har det hänt att patienternas internetuppkoppling strulat.

Om man bedömer att en undersökning av exempelvis en hudfläck kan vara möjlig över video, måste patienten vara väl förberedd. Hen behöver till exempel ha fått information om att mötet måste ske i en ostörd miljö. Det är sådant man lärt sig genom erfarenhet på vägen, berättar Dennis Sulander med ett par exempel:

– I en bil utanför en bensinmack är det ganska svårt att med solljusreflektioner särskilja en café-au-lait-fläck (släta bruna fläckar på huden) från smuts, än mind-re att undersöka »hudförändringen på rumpan«. Och som patient är man inte särskilt mottaglig för komplex genetisk information om man sitter i vardagsrummet och samtidigt ska ta hand om sina fyra små barn.

De ärenden som enklast konverterats från fysiska besök till digitala är de som mestadels går ut på att informera och samtala med patienterna.

– Det är ett extra verktyg i verktygslådan som man kan använda på selekterade patienter. Och för den gruppen kan det vara ett bättre alternativ än att de kommer hit, säger Dennis Sulander och fortsätter:

– Den stora fördelen är att patienterna inte behöver åka så långt. Och med tanke på hur stort område vi har är det en viktig sak. Och jämfört med telefonsamtal är den stora fördelen att man ser reaktionen som patienten får, kan visa saker som släktträd, och att patienterna kan skicka foton direkt i chattrutan. Det ger betydligt fler möjligheter än ett telefonsamtal.

Att man inte behöver resa är något som inte bara gäller patienterna. Det gäller exempelvis också anhöriga som kan delta i samtalet, påpekar Ekaterina Kuchinskaya. Hon tycker också att vissa patienter har verkat mer avslappnade när de suttit hemma.

Liknande erfarenheter har man på Överviktscentrum i Stockholm. På ett sätt tycker överläkare Ylva Trolle Lagerros att vården till och med har blivit bättre med digitala besök.

– När folk sitter hemma har de mer tid. Vi har mycket färre avbokningar, berättar hon.

För patienterna kan det dessutom vara ett projekt att ta sig till mottagningen. Dels kan det vara fysiskt ansträngande, dels kan samhällets stigmatisering av fetma göra resan till en mental påfrestning.

– Att då kunna få behandling hemma är en jättestor skillnad. Vi har faktiskt kunnat ge tätare besök och behålla behandlingen under corona, i en tid när många av våra patienter har haft det extra tufft. Man är riskgrupp, har välfyllda kylskåp och sitter hemma vid datorn utan den naturliga vardagsaktiviteten. Kombinerat med lite oro är det som gjort för att lägga på sig lite vikt, säger Ylva Trolle Lagerros.

Överviktscentrum började med digitala besök och chatt redan förra året, då främst med fokus på ungdomar, som kändes som en naturlig grupp för digitala kontakter. Men under pandemin började man chatta och erbjuda digitala möten för alla patienter vars ärenden passade, vilket många gör.

Under april och maj i fjol hade mottagningen färre än 20 digitala besök per månad. Under motsvarande månader i år var siffrorna 360 respektive 336. Från att ha rört sig om enstaka procent av alla besök, utgör de digitala nu drygt hälften.

Kan man inte använda telefon då? Jo, men videobesöken har flera fördelar, enligt Ylva Trolle Lagerros. Om patienterna har problem med språket, hjälper den visuella kontakten mycket. Dessutom kan läkarna och övrig personal få en inblick i patienternas hemmiljö.

– Det är bra, för vi har så att säga kommit hem till patienten. Dietisterna kan till exempel titta på tallrikarna eller se hur det ser ut i köket.

Under de senaste månaderna har landets regioner ökat sina digitala vårdkontakter inom sjukhusvården. Pandemin har fungerat som en katalysator.

– Ökningen är definitivt explosionsartad. Och även om den börjar från låga nivåer i vissa delar av landet där man nästan inte har haft några digitala vårdmöten, är det ändå många invånare som omfattas av det, säger Patrik Sundström, programansvarig för e-hälsa på Sveriges Kommuner och regioner (SKR).

Han menar att digitaliseringen har gått från att tidigare främst ha handlat om primärvård till att bli en naturlig del i hela sjukvården.

– Det digitala mötet kan ha en plats i många situationer, inte minst i specialistvården. Man kan hålla igång en verksamhet som annars hade haft svårt att funka. Det tycker jag kanske är den stora nyheten under pandemin.

SKR har ännu inte samlat in siffror för landet i stort. Men Patrik Sundström nämner Västra Götalandsregionen som ett exempel på en vårdgivare som har tagit ett språng. Och enligt siffror från Sahlgrenska universitetssjukhuset har de digitala vårdmötena gått från ett hundratal under 2019 till över 17 000 i år. Av alla besök utgör de dock knappt 2 procent. Antalet enheter som anslutit sig till tekniken har under samma tid gått från tiotalet till över 130.

Norrlands universitetssjukhus i Region Västerbotten, en region som gjort sig känd för digitaliserad glesbygdsmedicin, har också ökat mycket procentuellt sett. I februari gjordes drygt 70 besök i det huvudsakliga verktyget för videomöten. I juni låg siffran på cirka 900.

Att regionerna kunnat skala upp de digitala besöken så fort beror till stor del på att det funnits ambitioner att digitalisera redan före pandemin och att regionerna haft avtal och verktyg tillgängliga.

I Östergötland har alla tre sjukhus i Linköping, Norrköping och Motala ökat de digitala besöken under pandemin. I dag har kvinnosjukvården, rehab och psykiatrin och ett flertal andra specialistmottagningar möjligheten till videobesök.

– Det har funnits i våra planer. Men takten som man infört de digitala mötena har definitivt påskyndats rejält av pandemin. Man ser det som ett bra alternativ för att faktiskt kunna fortsätta att träffa sina patienter, säger Lotta Saleteg Falk, som är e-hälsostrateg i regionen.

Hon tror att det som nu gått på bara några månader i vanliga fall hade tagit en bra bit över ett år. En del har också tillkommit enkom för pandemin. Likt flera andra regioner tog man exempelvis den nationella e-tjänsten »Egen provtagning«, som används för klamydia och gonorré, och använde den för covid-19.

Det snabba införandet krävde en omställning av personal, inte bara för att exempelvis fler behövdes inom själva covidvården, utan också för att det behövdes support för alla som skulle börja jobba digitalt. Utrustning fick också byta plats – administratörerna blev av med sina webbkameror som skickades till vården.

Digital vård har debatterats flitigt de senaste åren. Till stor del har det handlat om ersättningen till privata aktörer inom primärvården som exempelvis Doktor 24, Kry eller Min doktor. Men det har också handlat om den digitala vården i sig – bland annat om patientmötena alls fungerar när läkare inte kan »klämma och känna«.

Karin Looström Muth, tidigare chefläkare på Södra Älvsborgs sjukhus (Säs) och numera utvecklingschef på sjukhuset, tycker sig dock se en attitydförändring under pandemin.

– Absolut. Nu pratar man mer om att det är ett verktyg som vi måste använda. Det är inte ett verktyg som passar till precis allting, men det passar till mycket. Förut upplevde jag att det var mer skepsis. Men att vi har breddtestat gör att vi kommit över rädslor och initial skepsis, säger hon.

Digitalisering behöver dessutom inte bara innebära mottagning via video och chatt. Karin Looström Muth nämner även RPA (robotic process automation), som tillämpas på flera ställen i verksamheten. Det innebär att repetitiva uppgifter automatiseras så att personalen inte behöver lägga så mycket tid på dem. Det kan handla om sjukintyg, smittspårning eller om att hantera svaren på covidprov för inneliggande patienter.

– Vi byggde ett skript där en RPA-robot läste av labblistorna och skickade en signal till bärbara telefoner hos personal på avdelningarna om att provsvar var klart. Annars kan det ju gå en stund innan man går in i datorn och tittar om provsvaret har kommit.

En av de enheter på Säs som ökat de digitala besöken under pandemin – om än från ganska blygsamma nivåer – är endokrin/diabetes. Det är dock en patientgrupp som inte alltid passar för videosamtal.

– Jag tycker att det är bra att kunna välja detta. Men det är en lite begränsad användning, säger Lise-Lott Norrman, vårdenhetsöverläkare.

Nackdelen är att sådant som blodtryck och att lyssna på hjärtat inte riktigt går att göra på distans, även om patienter skulle kunna ha egna blodtrycksmätare. Och att undersöka diabetespatienters fötter är i princip omöjligt.

Men för de besök som inte kräver samma grad av fysisk undersökning fungerar det bra. Det kan handla om patienter som behöver mer frekventa uppföljande besök. Och för patientens del kan det vara särskilt bra om de bor långt bort, påpekar Lise-Lott Norrman, och nämner en patient med sköldkörtelsjukdom som blev gravid men som befann sig utomlands för en längre tid.

– För vår del kommer digitala besök inte att utgöra majoriteten. Men vi kan använda det i vissa fall. Och det kan vara väldigt bra i  vissa fall.

Frågan är hur det kommer att se ut efter pandemin.

Läkarförbundets ordförande Heidi Stensmyren har efterfrågat en granskning av hur de digitala vårdkontakterna faktiskt fungerat under krisen. En enkätundersökning med svar från drygt 800 medlemmar som arbetar digitalt visar att två av tre läkare upplever att de inte kan erbjuda lika god vård digitalt som vid fysiska möten. I en debattartikel i Dagens Samhälle i början av sommaren pekade Heidi Stensmyren också på att lösningarna inte alltid är optimala för till exempel multisjuka äldre.

Patrik Sundström på SKR ser i stället en risk i att digitaliseringen tar ett steg tillbaka när sjukvården måste fokusera på den uppskjutna vården.

– Jag tror inte att man ska ta för givet att de här förändringarna är bestående. Man måste jobba aktivt på alla ledningsnivåer, från politiken till högsta tjänsteledningen och ned i alla chefsled, för att få utvecklingen att hålla i sig och stimulera till nästa steg.

Lise-Lott Norrman tror att många diabetesbesök kommer att återgå till att bli fysiska efter pandemin, men att exempelvis uppföljning av gravida med diabetes till stor del kan bli digital.

När det gäller Klinisk genetik i Östergötland tror Ekaterina Kuchinskaya att de digitala besöken kommit för att stanna i hennes verksamhet.

– Ja, absolut. Det är ett bra komplement där vi kan ha konsulter i samma videorum, men som kanske sitter på andra sjukhus. Och familjemedlemmar kan vara med utan att behöva resa. Det ger fler möjligheter för mobilitet. Men sedan kommer de inte till fullo att ersätta den fysiska kontakten.

Läs även: E-hälsoläkarna: Behovet av utbildning i digital konsultation är akut