Malignt neuroleptikasyndrom och serotonergt syndrom är två tillstånd som det är viktigt att även andra läkare än psykiatrer tänker på och känner igen. Petra Truedsson och medförfattare beskriver helt riktigt i en översikt i Läkartidningen [1] att det skulle behövas bättre kvalitet i det vetenskapliga underlaget för behandling av dessa tillstånd, i synnerhet för malignt neuroleptikasyndrom som är förenat med risk för komplikationer och i svåra fall mortalitet.

Nyligen publicerades en ambitiös sammanställning av fallrapporter som beskriver behandlingsresultaten vid malignt neuroleptikasyndrom [2]. Sammanställningen visar att elektrokonvulsiv terapi (ECT) var den behandling som var förenad med lägst risk för komplikationer och dödsfall.

Data från Kvalitetsregister ECT visar att 34 patienter (22 män och 12 kvinnor) har behandlats med ECT på indikationen malignt neuroleptikasyndrom i Sverige sedan 2012. Medelåldern var 51 år, standardavvikelse (SD) 20 år. Av 30 patienter som bedömdes med skattningsskalan CGI-I (Clinical global impression – improvement) förbättrades 80 procent i sitt psykiska tillstånd efter behandling med ECT. Totalt erhöll patienterna 41 behandlingsserier på denna indikation, med i genomsnitt 7 behandlingstillfällen (SD 3,5); 71 procent av behandlingsserierna inleddes med bilateral teknik. Två patienter avled inom två veckor efter avslutad behandling på grund av allvarliga somatiska tillstånd som inte var relaterade till ECT. 

Vi anser att det inte finns någon anledning att ändra på den kliniska riktlinje som Svenska psykiatriska föreningen publicerade 2014 och som angav att ECT vid malignt neuroleptikasyndrom har akut prioritet [3].