En liten pojke kom till läkare på vårdcentralen sedan han genom en olyckshändelse fått het drickchoklad i halva ansiktet inklusive ena ögat. Patienten var skinnflådd under ögat och på kinden. Övre och undre ögonlocket var svullet. Läkaren försökte inspektera ögat, men det var enligt journalen svårt. Efter behandling med en droppe tetrakain i ögat kunde viss inspektion göras. Patienten fick kloramfenikol och ögonbandage samt gavs tid för återbesök följande dag i hopp om att bättre inspektion skulle kunna göras då.
På kvällen samma dag tog pojkens pappa med honom till sjukhusets akutmottagning eftersom han enligt föräldrarna var mycket påverkad av smärta och svår att kontakta. På akutmottagningen ringde en sjuksköterska enligt journalen ögonjouren som meddelade att patienten borde ha omhändertagits på vårdcentralen och hänvisade honom tillbaka dit, då han hade återbesökstid där nästa dag.
Vid undersökningen på vårdcentralen följande dag noterade läkaren kvarstående svullnad i övre och undre ögonlocket samt rinnande klar tårvätska. Enligt journalen var pojken glad och hade inte ont. Läkaren bedömde att den skadade huden motsvarade första gradens brännskada. Efter tvättning med klorhexidin smordes huden med fusidinsyra och bandagerades. Läkaren konsulterade jourhavande ögonläkare som enligt journalen precis som läkaren på vårdcentralen antog att ögat inte var skadat eftersom patienten inte hade ont. Skadan skulle enligt journalen läggas om dagligen på vårdcentralen och föräldrarna uppmanades att vara observanta på om ögat var rodnat när patienten spontant öppnade ögat.
Senare samma dag sökte familjen akut till ögonkliniken på sjukhuset. En ögonläkare bedömde att pojken hade en ytlig brännskada på vänster ögonlock och kind. Ögoninspektion gick inte att genomföra. Pojken remitterades till kirurgjouren som konstaterade en drygt enprocentig ytlig brännskada på vänster kind strax ovanför ögonlocket och ner i höjd med munnen. Pojken hade inte feber men smärta. Skadorna fotograferades av kirurgjouren och kontaktade brännskadeenheten i Linköping som ville se patienten redan dagen därpå för bedömning. I Linköping konstaterades enligt föräldrarna att hornhinnan var brännskadad. Behandling sattes in.
Pojkens mamma har anmält händelsen till Inspektionen för vård och omsorg, IVO. Hon anser att remiss till brännskadeenheten borde skrivits tidigare och att vården försenades av vårdcentralsläkarens handläggning.
Enligt IVO borde barnet ha remitterats till sjukhusets akutmottagning redan vid första besöket på vårdcentralen eftersom det gällde ett litet barn med en brännskada – lokaliserad till ansiktet – som inte kunde undersökas ordentligt. IVO är kritisk till att läkaren inte handlagt patienten enligt vetenskap och beprövad erfarenhet.
Den läkare som tjänstgjorde som ögonjour vid första kontakten har i ett yttrande till IVO angett att hen fick bristfällig information av sjuksköterskan på barnakuten. Vid samtalet framkom att pojkens pappa var orolig, men det framkom enligt ögonjouren inte att patienten befann sig på barnakuten. Ögonjouren skriver också i sitt yttrande att det inte framkom av samtalet att det rörde sig om en allvarlig brännskada i ansiktet och att hen enbart bedömde fallet ur ögonaspekten.
IVO framhåller att det vilar på den konsulterade jourläkaren att inhämta den bakgrundsinformation som krävs för att göra en bedömning per telefon. Om patientens geografiska lokalisation skulle ha betydelse för bedömningen så skulle jourläkaren ha informera sig om den. IVO anser dock att beskedet att avvakta till följande dag inte varit ett avsteg från vetenskap och beprövad erfarenhet.
