Tage Malmström föddes 1911 i Malmö. Hans far Karl var maskinist på ett sjukhus, och som barn följde Malmström ofta med fadern till arbetet och lärde sig maskinteknik från grunden. Efter läkarexamen började han arbeta på kvinno­kliniken vid Sahlgrenska sjukhuset i Göte­borg. I källarvåningen på kliniken hade Malmström ett rum för att tillverka och vidareutveckla olika medicintekniska uppfinningar.

Tanken om att konstruera en sugkopp, som kunde fästas på fostrets huvud vid svåra och långdragna förlossningar, fascinerade Malmström även om idén inte var helt ny.

Dr James Young Simpson, född 1811, var en berömd brittisk förlossningsläkare som i mitten av 1800-talet konstruerade en föregångare till sugklockan, dock utan att lyckas få den att fungera. Problemet var att sugkoppen inte var utformad så att man kunde dra tillräckligt kraftfullt utan att den lossnade. Vi kan dock minnas dr Simpson med tacksamhet, då han introducerade kloroform som smärtlindring vid förlossning. Han förfinade även bröderna Chamberlens förlossningstång som varit i bruk sedan 1600-talet.

Det som fick Tage Malmström att lyckas med sin konstruktion av en fungerande sugkopp var hans sällsynta förmåga att kombinera sina medicinska kunskaper med gedigen maskinteknisk kunskap och ett yrkesöverskridande samarbete. Han arbetade under flera år tillsammans med professor Bengt Jacobsson, expert på maskinteknik vid Chalmers, samt en sjöingenjör vid konstruktionen av sugklockan. Sugkoppen fick en klockform med en lätt inåtböjd kant som förmår fostersvulsten att fästa och sitta kvar trots att en kraftfull dragning sker under värken. Dr Malmström arbetade i många år med konstruktionen och provade inte sällan klockan på sig själv eller någon i forskarteamet. Ett av försöken att prova sugklockan var att fästa den på ett hönsägg och dra den genom en fosterkanalsat­trapp, utan att ägget brast.

I slutet av femtiotalet var Tage Malmström färdig med sin uppfinning. Nyheten spreds snabbt över världen. Utländska forskare kom på besök även från avlägsna platser som Australien, Thailand och Japan för att träffa dr Malmström och ta del av nyheten. På våren 1960 genomförde han en omfattande resa till USA.

Tage Malmström var dock långt före sin tid och möttes i Sverige av kritik, intolerans och en öppen fientlighet från kollegor som varken ville eller kunde förstå betydelsen av hans uppfinning. Vid denna tidpunkt hade förlossningstången i flera hundra år varit det enda hjälpmedlet vid svår förlossning. Tången utvecklades i London under 1600-talet då antalet fall av rakitis ökade som ett resultat av urbanisering och sämre levnadsvanor. Många kvinnor fick deformerade bäcken som en följd av sjukdomen, vilket ledde till långdragna svåra förlossningar. Förlossningstången hade även den svårt att etablera sig, och användes under stort hemlighetsmakeri de första 100 åren. Kvinnan som skulle föda fick bära ögonbindel, och tången visades aldrig för utomstående. Flera generationer Chamberlen, vilka arbetade som fältskärer och bistod vid förlossningar, bevarade tången som en familjehemlighet.

Semmelweis-effekten, det vill säga tendensen att avvisa ny evidens eller nya kunskaper eftersom de motsäger etablerade normer, tro eller paradigm, drabbade Tage Malmström mycket hårt.

Att disputera i hemstaden Göteborg var omöjligt på grund av akademiskt motstånd, så avhandlingen lades 1957 fram på Karolinska institutet i Stockholm, där den enda professorn i Sverige som stödde Malmström var verksam. Kritiken blev dock skoningslös. Flera professorer me­nade att avhandlingen skulle underkännas. Man hävdade att sugklockan stred mot naturlagarna, att den stred mot gängse uppfattningar om värkarbetets fysiologi, att Malmström lanserade obevisade och oriktiga nya teorier. Av 35 professorer var det bara en som gav uttryck för att han, i någon mån, förstod uppfinningens värde.

Det blev slutligen betyget Ba, vilket vid den tiden innebar ett stort nederlag för Tage Malmström, då en docentur uteblev.

Den akademiska striden blev långvarig och infekterad och innebar stora påfrestningar för dr Malmström, som till sist gick in i en djup depression som varade i flera år och innebar långa vårdtider på sjukhus. Han betraktade sig själv som utslagen, upphörde med sin kliniska forskning och återhämtade sig aldrig helt. I slutet av 1960-talet blev han förtidspen­sionerad. Han ägnade sig då åt finsnickeri och handarbete och byggde på sitt hus i Bohus-Malmön. Att skapa med sina händer var hans intresse genom livet.

Malmströms sugklocka av metall finns i dag över hela världen och ser exakt likadan ut nu som prototypen som utvecklades under 1950-talet. Klockan fungerar lika bra med eller utan elektricitet, då den delen som skapar vakuum kan vara alltifrån en cykelpumpsmodell till en sofistikerad nätt elektrisk pump.

Alla vi som arbetar inom förlossningsvården i Sverige vet precis var »Malmström« finns på avdelningen. Sugklockan delar ofta rum med annan livsnödvändig utrustning för akuta situationer under förlossning.

Till sist fick Tage Malmström en del erkännanden. 1973 utnämndes han till hedersledamot av Göteborgs läkaresällskap. 1983 tilldelades han professors titel samt erhöll ett stipendium av Styrelsen för teknisk utveckling.

1994 kom kanske det största erkännandet då den internationella gynekologiföreningen (FIGO) firade sitt 40-årsjubileum och tilldelade Tage Malmström sin främs­ta utmärkelse för sugklockans globala betydelse.

Året därpå, 1995, gick professor Malmström bort vid 84 års ålder.