Våren och sommaren var tuff för hela samhället, och framför allt den svenska sjukvården gjorde en enorm omställning som få trodde kunde vara möjlig. Efter åratal av effektivisering och nedmontering av reservkapaciteten i vården blev medarbetarna i frontlinjen tvungna att göra sitt yttersta. Begrepp som vårdhjältar myntades, men tycktes snabbt glömmas bort av en del arbetsgivare som kort därpå hotade med varsel.
En forskargrupp har försökt kartlägga faktorer som påverkar utmattning bland vårdpersonal under pandemin [Morgantini LA, et al. PloS One. 2020;15(9):e0238217]. Undersökningen omfattade enkäter från 2 707 hälso- och sjukvårdsarbetare spridda över 60 länder. Drygt hälften rapporterade symtom på utmattning, och andelen var högre i höginkomstländer än i fattigare länder. Utmattning var förknippad med jobb som gick ut över hushållsaktiviteter, att bli pressad till arbetsuppgifter bortom ens kompetensnivå samt att bli tvingad att göra livsavgörande prioriteringar. Direkt exponering för covid-19 var också vanligare bland dem som rapporterat utmattning. Föga förvånande var tecken till utmattning färre bland dem med tillgång till adekvat skyddsutrustning.
Att man tidigare i år lyckades med det till synes omöjliga betyder inte att systemet fungerar som det ska. I denna kris gick personalen samman och slet. De visade rejäl kämpaglöd. Glöd behöver dock underhållas för att den inte ska slockna helt. Måtte inte arbetsgivarna glömma det nu när en andra våg sveper över landet.
