I dessa dagar av skärpta restriktioner, allvarsord om plikt och uppmaningar om större personligt ansvar behöver vi ibland påminna oss om bakgrunden. Här kommer därför några tips lagom till det (förstås) inställda adventsfirandet.
WHO har uppskattat att 1 av 7 covid-19-fall inträffat bland hälso- och sjukvårdspersonal. Men varför är det så att vi drabbas oftare än andra? Richterman A et al [JAMA. Epub 13 nov 2020] tror sig ha svaren. Och det beror huvudsakligen inte på att vi smittas av patienterna. Författarna lyfter i stället fram smitta inom personalgruppen, på och utanför arbetet.
Och hur minns vi i Sverige den hälso- och sjukvårdspersonal som gått bort i covid-19? BMJ har satt upp en hemsida för de sina: https://www.bmj.com/covid-memorial.
Slutligen, hur ska vi läkare orka ta oss igenom den andra vågen som är över oss nu? Det finns strategier [Shapiro J, McDonald TB. N Engl J Med. Epub 14 okt 2020]. En av de copingstrategier som lyfts fram är kollegialt stöd. Under hösten har jag regelbundet träffat några av mina gamla kurskamrater på Zoom (och det ska då tilläggas att man säkert kan träffas lika bra på andra virtuella plattformar). Oftast på fredagar efter arbetsveckans slut. Det har varit ett vattenhål för en törstande. För övrigt håller jag nog på att bli zoomifierad.
En Glad Luzia önzkaz alla trotz omztändigheterna!
