Jag gjorde ett kvasivetenskapligt inlägg angående könsfördelningen bland referenter i Läkartidningen (LT 7/2014, sidan 257). Min vinkel var att det är oroande att disputationsfrekvensen bland läkare går ned.

I en replik från Mia Fahlén (LT 9–10/2014, sidan 317) nämns mitt namn i ett otydligt stycke som handlar om att föräldraförsäkringen skulle cementera könsroller. Jag vill härmed övertydligt förklara min ståndpunkt om föräldraförsäkringen.

Föräldraförsäkringen har bidragit till att förvärvsfrekvensen bland kvinnor i Sverige är hög [1, 2]. För att ytterligare driva på uppluckringen av stereotypa könsroller skulle staten kunna bestämma en relativ fördelning, till exempel 50–50 eller en tredjedel var (mor/far/valfritt). Man kan också tänka sig andra ekonomiska styrmedel för att bryta könsroller, till exempel att män får 100 procent av sin lön ersatt av staten för de föräldramånader och dagar med tillfällig föräldrapenning de tar ut under normal terminstid, eller att kvinnliga soldater erbjuds betydande skattefria tillägg.

Om det var tänkt som ett seriöst inlägg, varför funderar Mia Fahlén och Läkartidningen inte djupare över vad en rimlig könsfördelning bland referenter är? Bör den vara 47 procent för att det är 47 procent kvinnliga läkare, eller kan man tänka sig någon annan måttstock, till exempel att fördelningen speglar andelen kvinnor bland seniora forskare (Mia Fahlén i LT 5/2014, sidan 161, följd av »Läkartidningen svarar«)? Jag är inte säker på att 47 procent kvinnliga referenter medför att 47 procent av de (seniora) disputerade i framtiden kommer att vara kvinnor, däremot anser jag att om 47 procent av de (seniora) disputerade är kvinnor borde 47 procent av referenterna utgöras av kvinnor.

Om man vill nå en jämn könsfördelning på senior forskarnivå krävs dels kvotering av exempelvis kvinnliga professorer, men också långsiktigt arbete underifrån för att stimulera kvinnor till forskarkarriär. Ett sätt för Läkartidningen att bidra till det kan vara att se till att 47 procent av första-/sistaförfattarna (av läkarna – för andra yrkeskategorier gäller kanske andra andelar) är kvinnor, om man inte redan gör det. Trögheten i val av måttstock beror dels på att forskningsmeritering tar tid, men också på vilken nivå man vill fokusera jämställdheten, och på hur man tror att drivkraften till förändring bäst genereras. 

(Att uträkningen sedan är felaktig och att den kvinnliga andelen egentligen är ännu lägre är en bisak, 97/(97+342) = 22 procent kvinnliga referenter av alla referenter, 97/342 = 0,28, men det är nog inte den kvot som avsågs.)

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Heltids föräldraledig 7 månader med första barnet och 6 månader med andra barnet.