Egenreferat. Läkemedelsavgivande stentar används rutinmässigt vid kranskärlsinterventioner. Huruvida tekniken är motiverad vid benartärsjukdom är dock inte självklart. Kranskärl och benartärer är olika på många sätt, vilket påverkar behandling av kärlförträngning. Kranskärl är tunnare och förstärks nästan alltid med stent, medan benartärer är längre och oftast endast åtgärdas med ballongdilatation. Alla läkemedelsavgivande ballonger och stentar godkända för benartärer är behandlade med paklitaxel (vilket numera sällan används i kranskärl). Evidensen för att paklitaxelavgivande teknik kan vara fördelaktig vid benartärsjukdom kommer från drygt 20 relativt små randomiserade studier, där flertalet visat en minskad risk för återförträngning och minskat behov av reintervention. Detta gjorde att användandet ökade stadigt fram till december 2018.

En metaanalys av alla dittills publicerade randomiserade studier rapporterade då en ökad sen mortalitet, identifierbar först efter två år, hos dem som lottats till paklitaxelavgivande teknik [1]. Effekten blev dramatisk. I många länder slutade man helt använda dessa produkter, och experter tvistade om huruvida metaanalysens slutsatser var korrekta. Flera regulatoriska myndigheter, däribland den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA, gick ut med varningar. Bristen på tillräckligt stora randomiserade studier blev tydlig.

SWEDEPAD är en pågående registerbaserad randomiserad studie med 22 deltagande centrum, där det primärt undersöks om läkemedelsavgivande teknik minskar risken för amputation vid kritisk benischemi respektive ökar livskvaliteten vid claudicatio intermittens. När ovan nämnda metaanalys [1] publicerades pausades rekryteringen till SWEDEPAD. 2 289 patienter (av planerade 3 733) hade då inkluderats, vilket innebar att studien redan var betydligt större än alla andra randomiserade studier inom området. När samtliga patienter följts upp under minst 1 år gjordes en interimsanalys av mortalitet. Under upp till 4 års uppföljning (medelvärde 2,5 år) fann vi ingen skillnad i dödlighet mellan dem som lottats till paklitaxelavgivande teknik (25,5 procent) och kontroller (24,6 procent) [2]. I och med detta lugnande resultat har rekryteringen av studiedeltagare återupptagits. Vi hoppas kunna slutföra studien inom 2 år och därmed fastställa om läkemedelsavgivande teknik är effektiv när det gäller att förhindra amputationer och förbättra livskvaliteten för svårt kärlsjuka patienter.