Ulf Danielsson, professor i teoretisk fysik vid Uppsala universitet, skriver om det nästan otänkbara i både smått och stort i boken »Världen själv«. Författaren argumenterar framför allt mot dualism, delning av subjekt och objekt. Vi kan inte ställa oss utanför och bedöma det vi själva är förbundna med och är del av. Han pekar också på skillnaden mellan organismer och maskiner. Biologin undersöker det komplexa och fysiken det djupsinniga.
Vad vet vi om begreppet gravitation? Faller äpplen på det sätt vi uppfattar? Finns parallella världar? Ser utomjordingar matematiken som vi? Finns naturlagar? Vad är det som är så speciellt med livet?
Efter vart och ett av de teoretiskt ställvis svårgenomträngliga åtta kapitlen återförs vi till vår värld via lättsamma berättelser om händelser i författarens hem i Dalarna, i Abisko fjällmark, nära ett schackbräde eller med teleskop och blick ut i rymden.
Naturvetenskapsmannen Ulf Danielsson överraskar med att inleda sin bok genom att citera filosofen Edmund Husserl: »Naturliga objekt […] måste upplevas innan man kan formulera teorier om dem.« Med ord uttryckta av fenomenologins grundare slår Danielsson an sin vetenskapliga berättelse som en novellist. Han fullföljer sitt anslag boken ut. Jag slutade läsa den först när det var dags att gå upp.
Kan vi förstå medvetandet hos en människa med psykosomatiskt nedsatt hälsa? Danielsson, till skillnad från Descartes, menar att medvetandet är rotat i materien och inte kan existera utan den. Medvetande kräver något att veta med. Vårt själv och vårt medvetande förkroppsligar vi med våra fem sinnen. Av det enkla skälet måste människan ha en kropp för att kunna utveckla språk och andra symboler. Det visar också att tankar aldrig kan utvecklas i en AI-konstruktion. Författaren hävdar att det finns centrala sanningar om världen som ännu ligger långt bortom människans fattningsförmåga.Vår subjektiva upplevelse är ett av de specifikt mänskliga fenomen som kräver helt nya förhållningssätt för att kunna förstås.
I ett kapitel föreslår Danielsson lästips inom fenomenologi, skönlitteratur, kunskapsteori och evolutionistiska tankegångar. I Antonio Damasios bok »Descartes misstag« påminns vi om att vi inte enbart tänker med våra hjärnor utan också med kroppen som helhet. Även ansedda forskare har för vana att blanda ihop modeller och den verklighet de är modeller av. I Max Tegmarks »Livet 3.0« kan vi se en annan syn än Danielssons på förhållandet mellan karta och terräng. För frågor om definitioner i fysiken på personligt plan nämner författaren Martin Hägglunds bok »This life«, och på samhällsplanet Jonna Bornemarks »Det omätbaras renässans«. Att en professor i teoretisk fysik ser fenomenologi som en klar tillgång är något att tänka på också för dem som lär läkare att möta människor.
