Egenreferat. Akut perforerad divertikulit med peritonit är en allvarlig komplikation av divertikelsjukdom. Oavsett behandling har perforerad divertikulit en hög morbiditet och mortalitet. Standardbehandlingen har länge varit Hartmanns resektion (borttagande av det drabbade tarmsegmentet och uppläggning av stomi). Tidigare studier har indikerat att laparoskopiskt lavage och antibiotika kan vara ett behandlingsalternativ för patienter med varig peritonit (Hinchey grad III). Hittills har tre randomiserade studier, av vilka SCANDIV-studien är en, visat olika resultat utan tydliga fördelar med laparoskopiskt lavage förutom lägre stomifrekvens vid ett års uppföljning.

Syftet med denna studie [1] var att utföra en långtidsuppföljning (5 år) av SCANDIV-studien gällande utfall av laparoskopiskt lavage jämfört med sigmoideumresektion vid Hinchey III. Vid 21 svenska och norska sjukhus inkluderades mellan februari 2010 och juni 2014 patienter med peritonit och DT-verifierad fri gas, där orsaken misstänktes vara perforerad divertikulit. Vid kirurgi kunde varig peritonit bekräftas hos 145 patienter, varav 74 genomgick laparoskopiskt lavage och 71 sigmoideumresektion. Långtidsuppföljningen utfördes mellan mars 2018 och november 2019. Det primära utfallsmåttet var allvarliga komplikationer (> 3a enligt Clavien Dindo-klassifikationen) inom 5 år. Sekundära utfallsmått var dödlighet, ytterligare operationer, divertikulitåterfall, stomiförekomst, funktion och livskvalitet.

Medianuppföljningstiden var 59 månader (3 patienter kunde inte följas upp). Allvarliga komplikationer inträffade hos 36 procent i lavagegruppen vs 35 procent i resektionsgruppen (P = 0,92) och total dödlighet var 32 vs 25 procent (P = 0,36). Hos överlevande patienter var stomifrekvensen 8 vs 33 procent (P = 0,002). Ytterligare operationer, inklusive stomireversering, utfördes hos 36 vs 35 procent (P = 0,92). Divertikulitåterfall var vanligare efter laparoskopiskt lavage, 21 vs 4 procent (P = 0,004). I lavagegruppen behövde 30 procent genomgå en sigmoideumresektion. Det fanns inga signifikanta skillnader i livskvalitet mellan grupperna enligt skattningsskalorna EQ-5D eller Cleveland global quality of life.

Laparoskopiskt lavage har kortare operationstid och är kostnadseffektivt, men leder till en högre reoperationsfrekvens inom 90 dagar. Stomifrekvensen var signifikant lägre i lavagegruppen, både vid kort- och långtidsuppföljning. Efter 5 år hade 1 av 4 patienter i resektionsgruppen fortfarande stomi. Laparoskopiskt lavage kan därför användas för att omvandla en akut situation till ett läge som kan leda till en elektiv sigmoideumresektion. Det bör understrykas att det preoperativt är svårt att skilja mellan varig och fekal peritonit (Hinchey grad III respektive IV), varför alla patienter som planeras för laparoskopiskt lavage bör informeras om risken för att även sigmoideumresektion kan behövas. Delat beslutsfattande mellan patient och kirurg, där hänsyn tas till både kort- och långtidsresultat, bör uppmuntras.