Egenreferat. Risken för osteoporosfrakturer är hög i de nordiska länderna, inklusive Sverige. Bakgrunden till detta, huruvida ärftliga faktorer eller omgivningsfaktorer påverkar mest, är inte helt klarlagd.

Vad gäller utlandsfödda har en lägre risk för osteoporosfrakturer visats i vissa grupper i Norge och Sverige, dock har ingen övergripande studie gjorts.

Vi studerade, via Patientregistret, risken för nytillkomna osteoporosfrakturer (i nedre underarm, överarm, kotor och höfter) hos både första [1] och andra [2] generationens invandrare, 50 år och äldre, under perioden 1998–2012 i Sverige. Vi registrerade även samsjuklighet, socioekonomiska faktorer och ursprungsland eller -region för utlandsfödda. I gruppen med första generationens invandrare ingick 2,8 miljoner individer och i gruppen med andra generationens invandrare 1,4 miljoner, varav 13 procent (7 procent hos män, 18 procent hos kvinnor) respektive 8 procent (5 procent hos män, 12 procent hos kvinnor) utvecklade någon form av osteoporosfraktur. Statistiska analyser utfördes med Cox-regression för att få fram risken för osteoporosfrakturer (hazardkvoten, HR) jämfört med individer födda i Sverige eller med svenskfödda föräldrar.

I studien med första generationens invandrare var HR, fullt justerad för förväxlingsfaktorerna ålder, socioekonomisk status och samsjukligheter, för alla utlandsfödda män 0,75 (99 procents konfidensintervall [99KI] 0,73–0,78) och kvinnor 0,83 (99KI 0,81–0,84), med signifikant lägre risk för de flesta ursprungsregioner, men med en ökad risk för handledsfrakturer hos män från Asien.

I studien med andra generationens invandrare var motsvarande HR för män 0,96 (99KI 0,89–1,04) och kvinnor 0,95 (99KI 0,90–1,00). För höftfrakturer var risken signifikant lägre hos alla med utlandsfödda föräldrar, HR 0,89 (99KI 0,81–0,98) hos män och 0,86 (99KI 0,76–0,98) hos kvinnor.

Generellt var risken för osteoporosfrakturer lägre hos första generationens invandrare, men för andra generationens invandrare i nivå med den hos individer med svenskfödda föräldrar. Bentätheten grundläggs upp till 25-årsåldern, och första generationens invandrare tycks ha fått bättre förutsättningar än svenskfödda. En faktor som brukar nämnas är D-vitamin, då vi i Norden får otillräckligt med sol för att hålla nivåerna uppe under vinterhalvåret. Mot D-vitaminhypotesen talar studier som visar att nivåerna är lägre i Sydeuropa än i Nordeuropa.

Sammanfattningsvis talar resultaten i studierna för att omgivningsfaktorer snarare än ärftliga faktorer förklarar den höga risken för osteoporosfrakturer i Nordeuropa.