I en svensk translationell studie av preoperativ behandling av bröstcancerpatienter erbjöds patienterna att få lämna blodprov i sitt hem eller på sin arbetsplats i stället för att ta sig till sjukhuset. Två tredjedelar av patienterna uppgav att detta påverkade beslutet att delta i den kliniska studien positivt. Sjukvården bör därför överväga att satsa på hemprovtagning i samband med kliniska studier, särskilt för patienter med nedsatt allmäntillstånd.
Vi har under ett antal år haft en vikande trend för kliniska prövningar inom svensk sjukvård [1]. Detta är ett allvarligt problem för den kliniska forskningen, särskilt i en tid då cellbiologisk forskning öppnar nya vägar till förståelse av olika sjukdomar och målriktad behandling.
Växande kunskap öppnar för translationella studier inte minst inom onkologi. Denna forskning bygger på ett nära samarbete mellan klinik och preklinik, men innebär per automatik ett ökat antal provtagningar och en högre arbetsbelastning för den offentliga sjukvården. Det är också rimligt att anta att det för patienter med ett försämrat allmäntillstånd blir besvärligt att ta sig till sjukhuset om frekvensen av provtagningar ökar. Ett sätt att begränsa den ökade belastningen för patienter och provtagningsenheter i samband med kliniska prövningar kan vara att använda mobila vårdresurser som erbjuder en del av patienternas provtagningar och behandlingar i hemmiljö eller på patientens arbetsplats.
För att undersöka effekterna av en sådan lösning har vi inom ramen för den prövarinitierade translationella svenska studien PROMIX gjort en pilotstudie där nydiagnostiserade bröstcancerpatienter erbjöds provtagning i hemmiljö eller på annan lämplig plats. 48 timmar efter intravenös cytostatikabehandling fick patienterna lämna blod- och serumprov. I stället för att åka till sjukhus (Södersjukhuset, Danderyds sjukhus eller Karolinska universitetssjukhuset) fick 114 patienter i Stockholmsregionen besök i hemmet eller på annan plats för provtagning av plasma och serum. Totalt togs 108 prov, och utbildade sjuksköterskor skötte pipettering, centrifugering och nedkylning av blodet på plats.
Pilotstudien har drivits av Radiumhemmet vid Karolinska universitetssjukhuset, Solna, i samarbete med ett läkemedelsföretag och ett företag som har mobila sjukskötersketeam med erfarenhet av provtagning, bland annat dopingskontroller. Patienterna ombads lämna synpunkter på hur de upplevt hembesöken i en enkät (93 personer nåddes av enkäten, och 88 svar kom in).
Drygt sju av tio respondenter instämde helt eller delvis i påståendet att möjligheten att lämna prov i hemmet positivt påverkade deras beslut att delta i studien. Hela 99 procent instämde helt eller delvis i att det var bekvämt att göra provtagningarna i hemmet.
Två av tre respondenter instämde helt och hållet i påståendet att de »… mådde bättre genom att jag kunde göra provtagningar i hemmet«. Lägger man till dem som instämde delvis ställde sig 86 procent av respondenterna positiva till denna möjlighet. Två av tre respondenter svarade att de föredrog att delta i studier som erbjuder provtagning i hemmet jämfört med en studie där all provtagning sker på sjukhuset.
Resultaten är väntade: 48 timmar efter cytostatikabehandling känner sig flertalet patienter ofta svaga, trötta och illamående. Det är naturligt att det upplevs underlättande att få göra provtagningen hemma.
Patienterna ombads även att skatta det ekonomiska värdet av provtagning i hemmet. 42 procent av dem som upplevde det fördelaktigt att få provet taget i hemmiljö eller på arbetet svarade, och värderade detta till i genomsnitt 266 kronor. Observera att enkäten inte tog hänsyn till respondenternas socioekonomiska situation.
Företaget med det mobila sjukskötersketeamet har i samarbete med Institutet för hälso- och sjukvårdsekonomi tagit fram en kostnadsminimeringsmodell. Syftet är att jämföra samhällskostnaden för provtagning i hemmet jämfört med på sjukhus. Enligt modellen blir kostnaden för provtagning i hemmet 9 procent högre än för samma provtagning på sjukhus. Beräkningen baserades på enkätsvar om avstånd till behandlande sjukhus och en schablonkostnad för en resa på 55 kronor. Fördelat på samtliga patienter i undersökningen (inklusive dem som inte lade ett ekonomiskt värde på hemprovtagning) uppskattas den ekonomiska fördelen av provtagning i hemmet till i medeltal 154 kronor. Gör vi tankeövningen att matcha den potentiella »intäkten« med kostnaden blir provtagning i hemmiljö 0,7 procent dyrare än provtagning på behandlande sjukhus. I beräkningen ingår då inte den minskade arbetsbelastningen för personalen vid de enheter som skulle ha hanterat blodproverna.
Patientenkäten i PROMIX-studien visar att det finns ett stort intresse för och hög uppskattning av patientprovtagning i hemmet eller på annan plats än sjukhuset. Den del av den offentliga sjukvården som bedriver kliniska studier bör därför överväga att i större utsträckning försöka förlägga sina kliniska prövningar till patienternas hemmiljö. Det underlättar framför allt för patienter som har ett försvagat allmäntillstånd, till exempel vid cancersjukdom eller kroniska sjukdomar som begränsar patientens mobilitet.
