Egenreferat. Vaskulärt Ehlers–Danlos syndrom (vEDS) är en ovanlig autosomalt dominant nedärvd sjukdom. Uppskattningsvis finns sjukdomen hos 70–100 personer i Sverige. Patogena varianter i genen som kodar för prokollagen typ 3 (COL3A1) leder till svaghet i vävnader med rupturer och dissektioner av stora kärl, ibland med sekundär aneurysmutveckling. Spontana rupturer av esofagus, kolon och uterus förekommer också, liksom lacerationer vid förlossning och av hud vid mindre trauma. Ett multidisciplinärt team i Uppsala har sedan mer än 20 år arbetat med att hjälpa dessa svårt drabbade patienter. Tillståndet beskrevs i en artikel i Läkartidningen 2013 [1].

Celiprolol är en kardioselektiv beta-1-receptorblockerare med samtidig agonistisk effekt på beta-2-receptorer, vilket ger vasodilatation. Det är en unik kombination som inte leder till blodtryckssänkning hos normotensiva, men förhindrar excessiva puls- och blodtrycksstegringar. Djurförsök antyder att preparatet även kan stimulera kollagensyntesen via TGF-betareceptorn. I den randomiserade studien BBEST, som publicerades i Lancet 2010, behandlades patienter från Frankrike och Belgien med vaskulärt Ehlers–Danlos syndrom med celiprolol (n = 25) eller placebo (n = 28). Studien avbröts i förtid då den årliga risken för kärlruptur var 5 procent vs 12 procent.

Resultat av celiprololbehandling av 40 patienter med vaskulärt Ehlers–Danlos syndrom 2011–2019 har nyligen rapporterats av oss [2]. De 40 patienterna är från 10 svenska regioner, varav 5 från Uppsala. Alla har en molekylärgenetiskt bekräftad diagnos. De flesta hade upplevt allvarliga manifestationer av syndromet innan läkemedelsbehandlingen inleddes: dissektion (20 procent), medfödd klubbfot eller stor spontan blödning (vardera 17 procent), kolon- eller förlossningsruptur (vardera 12 procent) och aneurysm (10 procent). Skyddseffekten motsvarade den i BBEST-studien. Fem kärlrupturer inträffade under 106 patientår – en årlig incidens av 4,7 procent (jämfört med 5 procent i BBEST-studien). De flesta (n = 26) tolererade läkemedlet väl, medan 14 hade olika biverkningar, där de vanligaste var yrsel och trötthet. Då skyddseffekten är störst om man kan uppnå måldosen 200 mg × 2 görs försök att höja dosen om biverkningarna går tillbaka, vilket är vanligt.

Uppsalateamet är nationellt referenscentrum för patientgruppen. Vi bistår även mindre länder som Island och Litauen. Då patienterna även drabbas av andra sjukdomar, och invasiva ingrepp (akuta och planerade) är förenade med stora risker, är det alltid bra att diskutera med teamet i Uppsala innan sådan behandling inleds.