Efter tre år avslutas nu forskningsprojektet vid Stockholms universitet om beslutsprocesserna kring Nya Karolinska Solna (NKS). Forskningsprojektet sammanfattas i en bok med titeln »Megaprojektet Nya Karolinska Solna« som överlämnats till Region Stockholm.
Mycket av diskussionerna kring NKS-projektet har handlat om höga kostnader, konsulter och finansieringsmodellen med ett så kallat OPS-avtal. Men en slutsats som forskarna drar är att priset omfattar fler värden än så.
Det nya sjukhuset har också haft ett pris när det gäller demokrati, rättssäkerhet och effektivitet.
Göran Sundström, professor i statsvetenskap och den som lett forskningsprojektet, menar att ett problem var att NKS-projektet under lång tid hölls väldigt avskärmat från exempelvis hälso- och sjukvårdsförvaltningen, sjukhusets dåvarande ledning och professionerna.
– Jag tycker att det är extra bekymmersamt att det med dagens reglering och de normer som råder på kommunal nivå går att driva igenom ett så här stort projekt på det sätt som skedde med begränsad förankring. Både mot politiker, men också mot tjänstemän, berörda professioner samt medborgare, säger Göran Sundström.
Han fortsätter:
– Jag tycker att alla blir lite för lite involverade på bekostnad av fart. Det här projektet är kraftigt forcerat. För att få fart i det så stänger man in det. Jag är väldigt bekymrad över att man kan göra det i en demokrati.
Samtidigt pekar Göran Sundström på att det på ett sätt går att säga att beslutsprocessen varit lyckad. Sjukhuset står där i dag, och det går att argumentera för att visionerna som fanns från början, till exempel om ett sjukhus i världsklass, har uppnåtts.
I boken presenteras ett antal förslag för att minska riskerna för att problemen som identifierats med NKS-projektet upprepas vid framtida megaprojekt. Det handlar inte minst om att säkerställa mer utförliga diskussioner och debatter i ett tidigt stadium i den här typen av långa processer.
Bland annat föreslås rådgivande folkomröstningar redan på visionsstadiet, att införa obligatoriska allsidiga utredningar och obligatoriska granskningsutskott för megaprojekt samt att stärka statens roll vid planeringen av kommunala och regionala megaprojekt.
Några av förslagen tror Göran Sundström skulle kunna införas relativt enkelt.
– Det finns ett beredningstvång i kommunallagen, men det är väldigt svagt. Man skulle behöva stärka det beredningstvånget helt enkelt. Det är en ganska enkel åtgärd.
Göran Sundström menar också att ett problem med NKS-projektet var att visionerna om sjukhuset inte fick något konkret innehåll förrän väldigt sent i processen. Sjukhusets verksamhetsinnehåll dröjde in i det längsta, vilket bland annat fick konsekvenser för övriga sjukhus i Stockholm.
Därför behövs en sorts kontrollstationer under processens gång.
– Det handlar om att man ska diskutera om man ligger rätt, om man följer budget och om man följer idéerna. Det är därför vi pratar om ett sådant granskningsutskott. Den typen av åtgärd är också väldigt lätt att införa.
I boken diskuteras också hur professionerna involverats i processen kring NKS. Bland annat konstateras att professionsföreträdare varit ledande i alla skeden av NKS-processen, och bilden att till exempel läkarprofessionen körts över behöver nyanseras, menar Göran Sundström.
Praktikerna, de kliniskt verksamma läkarna som utgör basen för professionen, har dock haft ett begränsat inflytande. De blev inkluderade i processen, men på ett speciellt sätt.
– De fick inte vara med och diskutera själva konceptet och den stora idén, utan de bjöds in senare när idéerna redan var på plats. Vi menar att man borde fått vara med att diskutera konceptet snarare än bara små frågor inom ramen för konceptet. Tusentals läkare var med, men i små arbetsgrupper och i egenskap av expert – inte i egenskap av organisationsföreträdare.
Å andra sidan pekar forskarna på att personer och professionsföreträdare ur den »medicinska eliten« samtidigt haft nyckelroller inom NKS-projektet. Några av de viktigaste aktörerna i början av projektet var en »kunskapselit« som hade starka kopplingar till Karolinska institutet.
En annan kategori som haft stor betydelse för NKS-projektet är de forskarna kallar företrädare för en »medicinsk ledningselit«, det vill säga personer med läkarbakgrund som hade ledande befattningar i projektorganisationen och i Stockholms sjukvård.
– Läkare har olika roller och är med i olika positioner. Här måste man bli mycket mer nyanserad. De största påskyndarna är läkare, men de största kritikerna är också läkare. Det går verkligen inte att klumpa ihop dem som en enda profession.
Göran Sundström fortsätter:
– En del fick vara med väldigt centralt, var helt inkluderade och fick styra väldigt mycket. En del, framför allt dem vi tänker på som läkarna på golvet, upplevde sig exkluderade.
Boken »Megaprojektet Nya Karolinska Solna – Beslutsprocesserna bakom en sjukvårdsreform« finns att ta del av på Stockholms universitets webbplats.
Läs mer:
Forskarrapport om Nya Karolinska: »Kritiska röster stängdes ute«
Rapport: Stark politisk kraft bakom Nya Karolinska
