Replik. Läkare till läkare framför i ett debattinlägg i Läkartidningen [1] uppfattningen att vi och andra kollegor »psykologiserar« postcovid. Det är en misstolkning av vårt budskap i Läkartidningen [2]. Om patienter får dåligt underbyggda psykiatriska diagnoser för besvär med somatisk orsak är det dålig vård. Dåligt underbyggda somatiska diagnoser är också dålig vård.

Läkare till läkare påstår att det finns tecken på persisterande virusinfektion vid postcovid utan att det stöds i den studie man refererar till [3]. Man påstår även att det finns »varierande organengagemang« trots att studien man refererar inte visar samband mellan symtom och organutseende på MR [4]. Sådana dåligt underbyggda påståenden är i värsta fall skadliga för patientgruppen då det kan skapa felaktiga föreställningar om orsaken bakom symtom.

Det är nödvändigt med noggranna vetenskapliga genomgångar av de instanser som normalt har ansvar för detta (till exempel SBU och Socialstyrelsen), och tills kunskapsläget klarnat måste vi luta oss mot erfarenheter från flera olika områden och vara extra noga med vad vi ger för budskap till våra patienter.

Vi delar Läkare till läkares uppmaning till ödmjukhet inför postcovid. Vi har därför förespråkat en bred ansats för att fånga och värdera betydelsen av biologiska (olika former av organpåverkan, immunrespons, autonoma reaktioner med mera), psykologiska (exempelvis sjukdomsidentitet, starkt symtomfokus, undvikandebeteenden, stressorer) och sociala faktorer (patientens och sjukdomens sociala sammanhang). Då ökar vi chansen att hjälpa patienter i den heterogena patientgruppen med postcovid och slipper upprepa tidigare misstag där somatiska sjukdomar psykologiseras och psykosociala problem somatiseras.

Att förespråka en biopsykosocial sjukdomsmodell handlar inte om att förespråka psykologisering utan om att skapa en bredare och bättre kunskapsbas för förklaringsmodell, behandling och rehabilitering.

I det policydokument från WHO som Läkare till läkare hänvisar till [5] påpekas att begreppet inte är definierat och att mycket återstår att lära om postcovid. Precis som vi pekar WHO på stora likheter med tidigare kända trötthetstillstånd och uppmuntrar till multidisciplinära ansatser. Man betonar också att primärvården bör vara basen i vården.

Läkare till läkare drar en parallell mellan våra argument för en bredare sjukdomsmodell och att »en del kollegor« initialt beskrev hiv/aids som en psykosocial sjukdom. Detta rör sig om en enskild läkares konspiratoriska teori om att hiv/aids skulle ha psykologisk orsak, efter det att viruset upptäckts [6]. Diskussionen om risker med förutfattade meningar om sjukdomars orsak förtjänar bättre exempel än så.

Läs Läkare till läkares debattinlägg:

På väg mot ökad kunskap om långtidscovid krävs ödmjukhet