Under år 2020 förändrades den svenska demografin inom flera områden som följd av coronapandemin. Förutom att invandringen och giftermålen minskade så ökade antalet dödsfall med cika 9 400 [1] jämfört med 2019 (10,5 procent). År 2020 uppgick dödsfallen på grund av covid-19 till cirka 9 800 enligt Folkhälsomyndigheten: i det närmaste samma antal som 2020 års ökning av antalet dödsfall.
En analys av förändringarna av den köns- och åldersspecifika dödligheten visar att den för år 2020 gått upp i ett brett åldersspann. I åldersintervallet 45–64 år kan en måttlig ökning på 3,4 procent konstateras, medan det i intervallet 65–99 år observeras en betydligt större uppgång på 9,4 procent. Störst är uppgången för män i åldrarna 80–94 år med 12–14 procent. Kvinnor, som har betydligt lägre dödlighet än männen, har även haft mindre uppgång i dödlighet på grund av covid-19.
Medellivslängden för år 2020 har beräknats till 82,4 år, vilket är en nedgång med 0,6 år jämfört med 2019. Det är den största nedgång som noterats sedan 1944 då medellivslängden minskade med 1,0 år [2] jämfört med år 1943. Då berodde nedgången i medellivslängden på dödsfall bland flyktingar från Finland och Baltikum samt förolyckade svenska sjömän [3].
Det är inte okomplicerat att försöka uppskatta hur många år coronaepidemin förkortat livet för personer som avlidit på grund av covid-19. För att göra en sådan kalkyl måste man göra antaganden om hur medellivslängden skulle ha blivit år 2020 utan någon pandemi. En försiktig kalkyl, baserat på att medellivslängd år 2020 skulle ha blivit som 2019, ger som resultat att livet förkortas med i genomsnitt 6,1 år för personer som avlidit till följd av covid-19. En något mer realistisk kalkyl ger att livet i genomsnitt förkortas med 7,7 år. Denna kalkyl utgår från att medellivslängden skulle ha fortsatt att öka med två månader per kalenderår, enligt trenden de senaste decennierna.
En värdemätare på kalkylens tillförlitlighet kommer när pandemin är över. Blir det en betydande underdödlighet under de första tolv månaderna efter pandemin har mina kalkyler överskattat antalet förlorade levnadsår. Än så länge talar mycket för att kalkylen kan stämma. Mellan pandemins första och andra våg var underdödligheten obetydlig. Det är således inte i första hand personer som bara haft några månader kvar att leva under normala förhållanden som avlidit i covid-19, utan även personer som kunde ha levt ytterligare flera år om inte coronaepidemin slagit till.
Jämförelser görs ibland med spanska sjukan. Men det var en epidemi av helt annan kaliber, med en mer än fördubblad dödlighet bland unga människor. Medellivslängden minskade med hela 9,1 år från 1917 till 1918 [2]. I spanska sjukans kölvatten inträffade också kraftiga influensaepidemier [4] åren 1924, 1927 och 1931.
Siffrorna från coronapandemin talar sitt tydliga språk. Det dåliga smittskyddet förkortade livet för omkring 10 000 människor år 2020 i Sverige. Skulle mönstret som följde efter spanska sjukan med återkommande influensaepidemier upprepa sig efter coronaepidemin har vi inte många år på oss att förbättra smittskyddet i landet.
Beräkningarna baseras på statistik från SCB:s statistikdatabas.